Ljus och mörker.
Det är så stört. Imorgon är det en vecka sen uppkörningen. Det känns som en livstid.
Att det kan gå så fort helt plötsligt! Eller långsamt.
Det händer så sjukt mycket hela tiden.
Naturen. Det är otroligt vilken effekt den har på mig. Vad den kan göra med mig, hur jag mår.
Trösta, lyfta, glädja, lugna, frid och förtröstan.
Samma med staden.
Vilken paradox.
I Fredags var det mörkt, så jag föll. Fann friden i mörkret.
Ljusglimtar så ljusa, lugn lycka, lycka större än på länge, mitt i allt.
Trots, eller på grund av, mörker.
http://www.youtube.com/watch?v=VwgdFMnkAKE
Lördags. 12 September.
Åkte in till stan och övningskörde med min mor. Det gick bra.
Sen åkte jag till Ida. Var tveksam in i det sista men kände ändå att jag verkligen ville. Kändes bara onödigt att åka in till stan och åka tillbaks igen. Vad skulle jag göra hemma?
Blev en väldigt mysig kväll.
Gamla vänner, om än inte mina.
Kände mig lite awkward i början. Eller snarare som jag inte orkade engagera mig.
Vi åt på pizerian. Ville egentligen inte alls ha pizza, var bara en månad sen sist. Nu kommer det ta säkert ett halvår innan jag blir sugen igen. Men det var trevligt. Jättekul faktiskt.
En sak jag tänkt på, varför är män så roliga? Jesper och Andreas stog för största delen av underhållningen.
Sen drogs det hela åt suparkväll. Helt plötsligt blev alla as taggade på å dricka. Andreas drog hem till sig å skaffade nåt skit. Jesper köpte cider. Vi fick 2 flaskor vin av Idas päron... Haha. Spelade massa rockband och drack vin, skit kul va de! Sen såg vi Saw 5, vilket inte var lika kul, det var en besvikelse. Som jag FRUKTAT saw filmerna och vägrat se dom! Fråga Sara bara... Men det här va ju ingenting!!! Typ 2 gånger va de liiiite äckligt, men de va just bara äckligt, inte ett dugg läskigt, ingen ångest. Mycket besviken. Men dom andra sa att tidigare filmer är bättre, och det tror jag på.
Tror visserligen också att jag, vet inte när eller hur, har kommit över mitt äckel för blod, kött, ångest och plåga. Döda djur och styckade människor. Kan distansera mig. Och det är ju bra... :p
Sen blev det Tenacious D för å lätta upp lite, men jag somna efter halva..hehe.
Dom andra kollade på Sex and the city och lite av Saw 2 också, men ja. Jag sov...
Igår, Söndag, chillade jag hos älskling som sedan skjutsade mig till tåget varpå jag åkte till Uppsala och övningskörde med min kära mor. Som vanligt. Sen häckade jag mest framför tv:n. Skrev lite dagbok. Såg Under Toscanas sol. Den är bra. Den blir man glad av.
Just nu är jag glad. Mår helt ok faktiskt. Var glad hela förmiddagen. Såg fram emot att softa. göra lite läxor. Blogga. Sen kom min kära far och drog ner mig rätt djupt. Klagade på att jag inte tänkte köra i Uppsala idag. Låter bagatellartat men jag klarar ingenting just nu.
Sen känns det som han vart sur på mig för att jag kuggade. Fast jag vet att det inte är så egentligen. Men det känns ändå jobbigt. Men inget ont som inte har något gott med sig. Tack vare detta pratade ajg med mamma om hela grejen. Mamma såg att jag var ledsen. Det var bra att prata. Mamma hjälper. Det är nog därför jag är glad nu.
Vi körde iaf, först i Våla, sen hem å fika å sen åkte vi till Tierp å körde. På vägen hem fick jag också veta att jag inte alls måste göra om teorin om jag kuggar nu som jag trott. Hur stor lättnad va inte det liksom!!! Det har ju känts skitjobbigt och ökat pressen på å klarar det den här gången. Men jag har fortfarande förtur om jag kuggar. Så jäkla skönt. Tur att vi pratade, annars hade jag mått dåligt.
Har vart underbart vackert väder idag. Just nu är det otroligt vackert ljus. Måste nog gå ut lite.
Kommentarer
Postat av: <3
I feel the way you do, I give miself up to, if your damned then so am I. Jag älskar dig.
Postat av: Stinsen själv
Älskade älskling<3<3
Trackback
