En dag är så lång..
Varje dag är så mycket längre än man märker.
Vissa dagar känns otroligt korta. När allt går på rutin och vardagen är inrutad.
Andra tycks oändliga.
Oavsett kan man aldrig vid sitt uppstigande ana vad just denna dag har att erbjuda.
Man tror att man vet. Man antar att man vet. Man lurar sig själv att man vet.
Egentligen vet vi ingenting.
Allt är bara en massa antaganden.
Man kan aldrig veta nånting om framtiden, man kan bara gissa.
Man kan utifrån erfarenhet och nuvarande kunskap dra slutsatser som är troliga, men man kan aldrig veta.
Framtiden är ett påhitt.
Det finns bara nu.
Man kan lära sig av dåtid och glädjas åt sitt hittills varande liv, men det finns bara nu.
Man kan använda antaganden om framtiden för att underlätta i sitt liv eller göra en glad, men aldrig utgå från något annat än det man vet och tror nu.
Man kan inte leva för framtid eller dåtid.
Man vet aldrig vad som kommer hända, så varför oroa sig? Jag orkar inte lida för något jag inte ens vet kommer hända. För man vet inte.
Och det löser sig.
Grejjen är att det faktiskt alltid gör det. Om man lever efter och tror att det löser sig så gör det de. Och även om det inte skulle göra det varje gång så gör det inget för att det löser sig. Det spelar liksom ingen roll. Ingenting spelar någon roll. Det kan vara svårt att komma ihåg, och inse, att vi faktiskt bara har ett liv, en chans, och att det livet är kort. Varför slösa bort det på en massa onödigt lidande?
Varje dag kan vara den dag då ditt liv förändras för alltid. Kanske radikalt, kanske inser du det inte förens senare. Det händer så otroligt mycket på en dag.
Även om det inte händer något speciellt så är varje dag den första dagen i resten av ditt liv.
Varje dag förändrar ditt liv.
Varje dag är en erfarenhet.
Allt som händer, bra och dåligt, ger oss erfarenhet som utvecklar oss. Som förändrar, och påverkar oss.
Resten av vårt liv.
Även om vi inte märker det.
Varje dag är en pusselbit. Många bitar små blir ett liv.
En dag är så lång
Kommentarer
Trackback
