Ett liv, En dag-Märkt för livet!
Ja. Då var det gjort. På ca 20 min präntades bläck in i mina handleder för evigt. Till mina döddagar.
Och det känns bra. Jävligt. BRA! Jag känner mig hel. Komplett. Som en ny människa.
Ett liv. En dag.
Det låter klyschigt men det här betyder nog mer för mig än jag trodde det skulle göra.
Mina handleder kommer vara en evig påminnelse om att vi har ett liv. Vi har en dag. Och den dagen är idag. Igår är borta, imorgon finns inte. Då kan jag vara död.
Live to be scarred. No regrets.
Jag har inte berättat för någon förutom Ida ifall jag skulle banga eller nåt annat skulle hända. Och min familj vill jag visa för, inte bara berätta på telefon.
Va fett segt å gå upp i morse. Vet inte varför. Hade seg Nk, gjorde lite GeMu, Lunch..det gammla vanliga. Insåg att det trots allt är ganska mycket som ligger framför en. Har blivit så inne i att inte ha något speciellt att göra och tänka på. Fick ju banka in det i huvet förut och nu sitter det fast. Och bra är väl det. Orkar inte jäkta upp mig. Det löser sig! En dag, ett liv. Litar på min planering.
Sara ska välja ensemblefördjupning med oss! :D Ska bli fett med kul. Jag bestämde mig även för att välja Svenska C, man kan ju hoppa av om det inte verkar bra. Började fundera på Kör B igår också, men jag vet inte om jag pallar... De blir nog Bi-instrument slagverk, ensemblefördjupning me oss och Sv C. 150 poäng varav 100 musik. Lagom. Tänkte glida genom 3an ;) Är så sjukt trött på skolan.
Sen kollade jag och Tilda på vårt allra första uppspel från 1an! De va sjukt kul..Vi va så himla små! Jag är dock nöjd över min insats. Jag tycker att Lilla Stina gjorde bra ifrån sig. Jag kommer ihåg hur nervös jag var. Osäker. Rädd. Ville bara bli omtyckt. Uppskattad. Få cred. Va cool. Så dåligt sjävförtroende. Jag tycker jag gjorde bra ifrån mig.
Jag är stolt över Lilla Stina.
Ida och jag drog lite senare till Slussen med fina Matilda. Köpte glass. Träffade Simon. Hängde. Matilda hade då fått veta vad jag skulle göra. Vi åt mycket god glass jag inte hade råd med :p
Grattis till Therese btw! Välkommen till club 18 år. ;)
Blev lite nervös precis innan, men försökte bara att inte tänka på det. Vara övertygad om att jag vet att jag vill. Att det bara är nervositet. Don´t worry, it´s only for the rest of you`re life! Man kan inte gå och oroa sig över vad som kanske kommer att hända i framtiden.
Blev halvt verbalt uppspöad när jag sa att jag ville att det skulle stå åt mitt håll dock. Alla verkligen NEEEEEEJ!!! Haha. De va lite jobbigt faktiskt. Jag har tänk jätte mycket på det här och det känns HELT FEL att ha det åt rätt håll för alla andra. Det här är en påminnelse till mig där jag ska finna ork och livsglädje. Jag måste kunna läsa det.
Tycker dom att det är bättre att jag gör något som känns helt fel än att jag gör något jag kanske kommer tycka är jobbigt för att folk kommenterar att det står åt "fel" håll? Nej. Hur kan dom säga åt mig att göra något som känns fel i hela min kropp? Något där min magkänsla skriker NEJ? Är det inte troligare att jag ångrar mig då än om jag vet att jag följde min inre röst? Knäppisar.
Men jag är ung, tjej och det var mina första så det är ju bra att dom varnar. Men ändå. Bajsa.
Det gjorde inte så ont. Ibland gjorde det dock väldigt ont. Men bara på vissa punkter. Och inte mer än man kan uthärda. Mest var det bara en nypande/brännande/svidande känsla. Inte så konstigt med tanke på vad man faktiskt gör med sin kropp.
Älsklingen köpte flapjacks åt mig för att fira<3 Hon är bäst.<3
Igår var det Måndag. En väldigt trevlig sådan dock. Ensemblen gick SKIT bra! Mycket bättre än jag trott. Och ändå var det bara 3 från vår ensemblegrupp där(förutom mig och katta) varav en bara sista 5 minutrarna. Agnes på sång, Axel på trummor, Katta spelade piao och vår lärare spelade bas :p Det gick skit bra! Va iofs en enkel låt men seriöstm andra gången hade vi typ kunnat spela upp! As nice, blev sjukt glad och taggad. Hoppas det går lika bra me ordinarie pianist, basist och gitarrist.... Men det tror jag :) GeMun fick provet att kännas helt ok me. Sv och Hi va ok..Sara va hemma dock :( Jag läste upp min hastigt skriva alegori om sex..hehe...Dantes Gudomliga Komedi satte lite Kristen Synda Skräck i mig. Tänk om helvettet finns? Jobbigt. Haha.
Kom på att jag inte skrev nåt om Onsdag och Torsdag förra veckan förut. Åkte ju från Våla på Onsdagsmorgonen. Snodde mammas flanellskjorta, har velat låna den länge så jag passade på när det va pyjamasdag ;)
Mötte massor av Spöken på bussen och stationen. Hade ingen SceMu så behövde inte åka så tidigt, träffade dock spöktimmen. Lite läskigt är det. Påminner så starkt om allt vårt, mitt, förflutet. Ändå är de i sin egen framtid. Hanna var på bussen. Hon tittade inte på mig. Jag anklagar henne inte, jag gör precis likadant med hälften av Spökena. Hon såg ut att må bra dock. Ville bara krama henne och säga förlåt...
Skulle ta upptåget och pendeln för att komma billigt undan men nån hade trillat eller nåt så dom lärde vänta på ambulans i uppsala. Fick betala 69 spänn och kom försent, men spela roll.
Såg på underbara Into the Wild på engelskan och Jenny Kuudah(Kuter) va tillbaks. trevligt trevligt.
Fick träffa underbara Annie igen efter hennes USA vistelse, blev så glad i själen när jag såg henne gå förbi klassrummet. Fina Annie<3 Jag och Katta försökta vara seriösa och spela in en demo, drog hem, lagade god mat..Som vanligt. Blev rastlös över att inte ha något att göra. Kändes som jag glömt något. Fick försöka tvinga mig själv att inse att jag var ledig...
Började kolla på Thelma och Louise.
I Torsdags försov sig Ida, ojojoj...xp Hon var hemma och var hemmafru istället :) Det var invigning av "M7 Kunskapsgallerian" så det var fint fixat och frukt överallt. Gratis. Trevligt. Vackert väder och softball på gympan. Rytmus stog för live musik som ekade i hela M7, trevligt! Blev mysig uppsluppen stämning måste jag säga. Gratis kaffe var det också. Tilda spelade sin underbara låt, det blev flumm och rött läppstift. Jag ringde Diablo efter kort Nk me Linda som vikarie och vi fick idén att sjunga lite för folket som var på öppet hus(invigningen alltså). Hann tyvär inte för Simon o co spelade ända tills invigningen började... Lite gratis smoothies och choklad gladde dock :p Gick på individuella val info och vi bestämde oss för ensemble fördjupning och jag blev kluven hur jag skulle välja i övrigt. Nu har jag ju bestämt mig så de e lungt. :) Åkte sedan och bokade tid på Diablo. Spännande! Var så sjukt taggad :P
till middag blev det apgoda pannkakor! Fett me mys. Pannkakor liksom...
Det var väl ungefär det... För er("ER" dvs min läsare singularis Matilda ;) och inte finner dessa detaljer om mitt vardagsliv vill jag bara påminna om att jag med denna blogg inte har för avsikt att underhålla utan för mitt lite knasiga dokumentationsbehov. Så.
PUSS!
SOMMARHELG!
Ännu en helg snart över. Har varit en väldigt, VÄLDIGT trevlig sådan.
I fredags hade jag vikarie på sånglektionen vilket var skönt och omväxlande. Inte så mycket press liksom..Plus att man inte får nya läxor :p Nästa vecka är de ju lov också, nice! Jag vet att vi går på en musiklinje och borde älska musikläxorna och prioritera dom, jag tjatar själv om det hela tiden, men ibland orkar man bara inte...
Sen gjorde jag och katta en ny "demo", väldigt fin blev den xp Sen hade ju Tilda bokat ensemble rum, det fina vädret påbjöd istället att sitta ute och mysa. När alla slutat drog vi till Willys och inhandlade diverse saker, Matilda hade en tung väska ;) Tack "systemet"....Han är rolig han xp Det blev jag och ida, matilda, sara och tippe som sedan drog hem till oss och hade trash/poesi kväll. Otroligt mys med sjukt god pizza picknic på golvet, balkong med vattenpipa och vin och entrainment poesi<3 Trashning, badkar och väldigt gott vitt vin, högsång, ciggoskuldstagning, och lite rent(då alla däckade xp) gav ännu en fantastisk kväll med fantasiska, underbara vänner<3<3<3<3
När vi pallrade oss upp på lördagen var det sommarvärme, helt underbart! Stog på balkongen och njöt! Efter mumsig frukost pallrade jag, matilda och tilda oss iväg för att gå på klädbytardag!! I bara linne, utan jacka...Tilda skulle dock hem och byta om först så jag och matilda satt och solade vid slussen(mitt på dan så jag blev lite bränd på näsan ;p) Tildurs vän kom och joinade oss. Blev väldigt nostalgisk över att vara tillbaks i våra gamla söderkvarter<3 Det var väldigt mysigt och sorgligt.
När vi väl hittat fram fattade vi inte riktigt systemet, det var typ kaos xp Hittade lite fina grejor iaf och det kändes bra att byta och va lite klimatsmart. Hittade en kjol jag ska göra om till klänning, en fin brun långärmad och ett linne. Sen köpte vi ekobröd av en fin man som pratade engelska och såg ut som sångaren i kultiration. Komplettering med yougurt, tomater och juice på ica och sen: TANTO! Fett mys var det. Nåt lopp pågick samtidigt. typ terräng sm. Fast vi fattade först inte att de va seriöst, trodde de va nå småpojkar som sprang xp
Jag dansade barfota i gräset och hade på mig min nya fina kjol/klänning och flummade runt. Helt underbart. tilda hade på sig sin Thomas DiLeva klänning som hon hittade på klädbytet. Jag spelade munspel. Det var varmt och underbart, sommar!! I April.
På väg hem skulle jag handla och insåg att mitt konto var T.O.M.T. Lite jobbigt var det... Särskilt som jag bestämt mig för att köpa liljor till min älskade älskling som varit hemma och städat upp efter gårdagens partaj. Fick ringa och få pengar överförda xp Tog från mitt sparkonto, nu har jag 33 kronor kvar....hehe. Tur att de snart är ny månad. Fast samtidigt vill jag inte att det här ska försvinna. Det är det här som är det bästa. Nu. Vänner. Sol. Värme. Flumm. Lycka. Blommor. Blad.
Jag å älsk kollade på as mysig lebb film, If walls could talk 2. Rekommenderas starkt!
Imorse var det lika underbart väder, jag skuttade upp, pigg som en lärka. Vi gjorde fattiga riddare och åt på balkongen. Sjukt mys! Sen satt vi bara och soooolade. Har fått lite färg iaf :p Björkarna håller på å slå ut! Det är så vackert..Jag blir så förundrad och lycklig över naturens under. Hur Lycklig man kan bli av blommor och löv. Det är helt fantastiskt. Jag älskar det. Vår och sommar. Fikade kärleksmums som ja köpte igår fast jag inte hade råd, satt vi datan, handlade, och sen hände något otroligt. Jag pallarade mig ut och joggade för första gången på evigheter! As skönt va de. Har tappat en hel del i kondition, gått upp i vikt och varit lat. Men de måste man ju också få va ibland tycker jag. Men nu känns det som det är dags igen! Nu ska det bli bättring. Va väldigt skönt att springa, och ett bra sätt att upptäcka området! Annars sitter man ju bara inne eller går till affären max, nu upptäckte jag ett helt nytt område som va superfint! Det är verkligen fint här ute. Kommer ihåg att de va så jag upptäckte och lärde mig hitta i hjorthagen också, jogga är skitbra när man har flyttat! ;)
Finaste människan lagade supergod mat, jag har gjort liiite läxor. När jag skulle fixa klart min o kattas demo blev de dock problem. Garageband hade stooora problem och var JOBBIGT! Så det bidde inget... De får gå ändå.
Kan inte ta in riktigt att de e måndag imorrn och att vi ska börja med ensemble projektet. Lika bra är väl de, annars skulle jag bli skitnervös xp
Men nu måste jag sova så ja orkar imorrn. Det ska tydligen bli ännu en vacker dag! :D
Good night!
Home
Så var man in the våla igen..Känns lite skumt att va här bara över dan. Nu känns det som att åka bort när jag åker hem, och det är väl så det blir. Orminge är ju mer vårt hem på riktigt än när man bodde inneboende så nu är det Skarpövägen 11 som är hem. I guess that´s growning up.
Va så sjuuuuuuuuuuukt skönt imorse när Nkn va inlämnad. Hallelujah! Äntligen över. Det blev tolv sidor och är han inte nöjd ska han få på moppo! Satt uppe till halv ett igår natt och jobbade jag och Therese... Och i söndags fick jag ångest attack"dethärkommeraldriggåjagvillgråtaNU". Den gick ju som tur var över, Ida is my medecine<3 Är trött på skolan nu, men de som är kvar känns ändå överkomligt. Små läxor som sång mm. har man ju, mend et känns ok. Sen är det GeMu provet som iofs känns lite jobbigt men jag orkar inte oroa img, Historia inläming har vi också men det känns helt ok och vi kommer få typ 3 lektioner att arbeta så det borde inte bli så mycket hemma. KuHin kommer nog gå ok, bara att göra samma som förra gången fast dra paralell till nutiden och Sv bok läsning och redovisning känns inte alls jobbigt. De e typ de kvar...Skönt. Bara att hålla ut sista tiden nu. Och det blir bara lättare och lättare när våren kommer. Det skulle bli typ 18 grader i helgen! Tjohoooo!! Picknick säger jag bara! Måste passa på, jag är fett taggad :D Seriöst, det var typ busapril väder i mars och nu är det maj väder á la försommar! Knasigt... Allt har typ förskjutits en månad. Inte mig emot dock :p
Igår blev Katta och jag klara med kompskissen iaf, fast det slår mig nu att vi inte lämnade in den! Haha, aj då. Får göra de imorrn :p Fixade texten också så en viss person som det handlar om inte ska fatta(Kattas person, inte min ;p) och det blev riktigt bra. Fick dock lite panik då vi insåg att denne kanske skulle vara i vår ensemble grupp!! Snacka om ödets loska i fejan... Fast sen tror jag att dom skulle byta grupper iaf, hoppas.....
Det var vackert väder igen så Ida och jag satt på en bänk och fikade lite innan vi handlade, dock blåste det... På affärn flummade vi runt och kollade på schampon, ekotamponger och badskum. väldigt skoj trots att jag tjatade om att åka hem. Sen fastnade vi vid film rea hyllan och det slutade med 3 filmer var xp Hade egentligen inte råd efter klubbandet i lördags men det tyckte jag mitt sparkonto kunde stå för så jag unnade mig lite... Det blev Muriels bröllop, hur bra som helst! ni måste se den..den är underbar! Sen blev det även en sån där "2 filmer i ett fodral": Rent och Across the universe! Rent är helt underbar och fantastisk och den måste alla som gillar musikaler, eller bara en underbar historia, se. Across the universe har jag aldrig sett men jag är övertygad om dess splenditet(om det ordet inte finns uppfinner jag det nu..)
Vi lagade ap god mat, igen. Vi är så sjukt bra på de! ;) Blev lite "husmans", potatismos med qournfilé och svampsås, för den som vill veta de :p
Sen var det pluggpluggskrivaskriva....
Gick ändå upp 7 imorse. Lärde läsa igenom allt innan Therese skrev ut och lämnade in. Final touch up och slutkläm blev det. Älskling åkte till skolan, jag duschade, käka frulle och drog. Pallade inte åka på Nkn, hade ändå vart tvungen å gå tidigare. plus att jag inte gjort läxan.... Jag hade ju en legit anledning ;) Glömde dock att t ledigt/sjukanmäla mig.. Aj då. Antingen snackar jag med Mario eller så får de va. Jag har typ inget skolk alls så de e lungt. Jag har faktiskt skött mig väldigt bra den här terminen måste jag säga! Bara skolkat typ 4 gånger eller nåt. Ok, kanske liiite mer men då har jag vart "sjuk" så de märks ju inte xp
Det var väldigt vackert väder idag med till en början, men på tåget åkte man in i gråmoln. Det var för att man kom till västmanland, haha! Tierp vet ni, världens ände ;) Fast det var nästan skönt, har vart soligt så länge nu att man blir lite blasé. Jag vill ha regn. 1,5 timme senare var man framme, röntgen tog väl typ 10 minuter och sen var det bara att åka hem. Fett ovärt egentligen. När man kunde åkt till Uppsala. Fast jag hade fått vänta mycket längre så de var väl lika bra. Skönt å komma hem lite ändå. Övningskörde hem också med brorsans bil. Kopplingen på den är helt sär så de tog typ 10 min att komma iväg xp men de e bara på ettan som tur var så resten av vägen gick bra :)
Har mest slappat. Övat sångläxa dock. Tagit reda på vad Send in the clowns kommer ifrån och egentligen handlar om och nu gillar jag den verkligen!!! Innan tyckte jag väl den var så där, men med storyn är den as bra! Att se Judi Dench sjunga den på youtube skadade inte heller, hon var fantastisk.... Visste inte ens att hon kunde sjunga :$
Kolla in:
http://www.youtube.com/watch?v=yE3dLzIYKs8
Så imorrn åker man tillbaks igen, clinic med musikal människa om jag orkar och jag och katta måste göra demo..Får se hur det går med det. Måste gå upp typ 6 så nu ska jag sussa. Imorrn är det dessutom pyjamas dag i skolan! Har tyvär ingen rolig pyjamas, får bara se allmänt sunkig ut i mjukisbyxor och stor t-shirt xp
Good night!
Nk in the ass!!!
ÖVER! Äntligen är det över. Naturkunskapen är klar för inlämning och jag behöver aldrig mer göra något liknande!
Nu ska jag käka frulle och duscha för att sedan pallra mig till tierp för rönkning av armen....
Ha en bra dag! :D:D:D:D:D:D
Party times are here?
Denna helg blev det utgång med Ullet, nästa helg kanske det blir skoj här hemma, och helgen efter är det valborg. Herre min je. Party times. Expensive times!
Fick veta i fredags att jag kanske inte kommer ha Monika i sång längre för hon har ont i kroppen och måste gå ner(bulle i ugnen har hon :P) Känns både bra och dåligt. Det är allatid kul med förändring, och så kan man slacka lite i det "glapp" som uppstår när man byter lärare, innan dom lär känna en. Dåligt för att Monika kan vara så otroligt bra. Hmmm. Och för att hon gillar mig, haha. Hon sa att hon inte ville sluta ha mig, och det känns så klart väldigt bra.
Efter att jag och katta hållt på mer med våran låt blev det LUNCH, jag hade iofs slutat...Men iaf, den var lång och soft och vi fredagsfikade, jag blev tjockmätt och fina Chatarina underhöll med Mia och Klara imitationer. Thabita for the win! Så sjukt kul... Mia och Klara maraton nästa helg dårå ;)
I Torsdags kväll blev jag så sjukt taggad på att tatuera "Det löser sig" bakom örat så medan jag väntade på att IDa skulle sluta satt jag och kollade upp studior. När hon slutat ringde jag runt men Diablo sa att dom helst inte gjorde bakom öron, en annan att det inte skulle få plats och den tredje hade inte tid förrns 20 maj.... Fett med antiklimax. Blev as nere. Nu tror jag dock att jag har bestämt mig för att skriva Ett liv, En dag på vardera handleden. Förut ville jag inte för att jag inte ville göra på svenska utan nåt coolare språk, helst symbolspråk. Men det finns inget annat språk som betyder något för mig, och det är vackert. Ska nog boka tid snart :p Vill göra det i april så det hinner läka innan det blir baddags :)
Det vackra vädret och fredagsstämningen kunde icke försummas så Ida,, jag, Matilda och Sara satte oss på "berget" utanför skolan. Någon hade lagt ut böcker på bänkarna. Vi pratade sommar. Och förstöring. Trash party Sara ;)
Jag var dock skittrött.. Handlade, lagade as god mat, såg sista L-word avsnittet och pokémon, killbill och däckade, båda två. Det var skönt :P
Så i går var det dags för min stora premiär i stockholms uteliv ;) Hade tänkt dra ner på stan på dan, cd skivans dag och alt som det var. Men vi orkade inte :P Det var fint väder men det blåste så himla mycket. Vi var inne och mös hela dan istället :) Sen kom Therese, vi spelade lite 8-bitars och sen drog jag mot Tumba. Jakobs, ullets pojkvän, lägenhet var verkligen sjukt liten! Köket och hallen var samma sak och i badrummet fanns det konstigaste, roligaste, minsta badkar jag sett, hahaha. I sedvanlig ordning passade jag på att få utlopp för min fjortissida(jag är övertygad om att vi alla har en) och lät Ullet styla mig. Plattat hår, massa smink, svarta leggings, kjol och svart spetslinne. Jag kände inte igen mig själv haha.Vi körde lite lips vilket var skojj, först förlora jag mot Ullet, men sen blev jag Universum och uppgraderade dom så jag kände att jag fick revansch och kunde representera Rytmus ;) Tog 21.55 tåget till stan, höll på att missa stället(Det hette Toxic men låg i en lokal som hette Hirschenkeller, men det stog inte nån stans att det skulle va där. Skumt..xp) och blev retade av vakterna. Var lite rädda först för det verkade helt dött(fjortisställe för övrigt och precis så desperat som det blir när det är 18-dom som är där är där för dom inte kmmer in nån annan stans. Dom som är äldre går inte dig för att odm kommer in på andra ställen, så klart.) Vi köpte varsin drink, jag var vågad och testade en margerita. Det var gott, väldigt mogen drink kände jag, haha. Men gott. Sen startade vi partyt på dansgolvet, som vanligt ;) Shottade tequila, dansade, drack cider, dansade. 300 spänn brände jag...Inte bra, inte bra. Har typ 150 spänn kvar den här månaden nu...Sjukt ovärt egentligen. Men kul som brasan!! :P Det är ju vår. Det är kul. Man kan ju inte mesa ur! Måste passa på å ha sitt lilla roliga, man vet aldrig när man dör. Ett liv, en dag.
Kul att få komma ut och dansa, trots skavsår och fotsmärtor(inte van vid högklackat, alls...)
Kom hem vid halv 4 och däckade. Therese vaknade och då vaknade Ida också. Dom hade kollat på film och moffat pizza och godis :p Däckade stenhårt och väcktes 11 imorse av Ida. Det var länge sen jag sov så hårt altså...Galet.
Gick upp trots att jag va fett trött. Käka frulle och rökte lite vattenpipa på balkongen, så där på morgon kvisten ;)
Resten av dagen blev film, läxor(ångest över naturen, lite bättre nu men ändå. BAJS!) och mys. Nu ska vi nog kolla på mer film :) Naturen orkar jag inte tänka på. Får sitta uppe till 2 imorrn istället. Fine.
BÄÄÄÄÄÄ!!!
Helg igen
Känns inte som frefag imorrn...Verkligen inte. Galet.
Vart en fin dag. Vaknade 09.09. Ida hade stängt av väckarklockan i sömnen så hon hade försovit sig och jag hade inte ställt nån klocka för jag tänkte gå upp när hon gick hemifrån xD Men jag hann till lektionen i god tid iaf, va lite kul bara :p
Spelade softball på gympan, rätt kul faktist. Jag träffade bollen flera gånger xp
Softade bort lunchen och på naturkunskapen upplystes vi om att deadlinen på Nkn flyttats til Tisdag för att ingen kan lämna in, HAHA! XD Skönt för vi är ju inte klara...Men grejjen är att vi faktiskt har jobbat bra, utnyttjat lektionerna och jobbat hemma så vi har ju inte slösat borrt tiden. Klart vi hade kunat jobba hårdare men då hade man ju slitit ut sig totalt... Vi är snart klara ändå så, känns väldigt skönt. Katta och jag skrev klart låten också, ska bara göra kompskiss. Känns skönt. Jag har verkligen slappnat av sen jag ställde in mig på att lämna in på tisdag igår. Känns som man inte har nåt speciellt, kan chilla efter skolan..Det jag har känns liksom inte jobbigt. Very nice.
Ida och juag lagade typ VERY god mat idag, för den som vil veta. Gratinerade tomater och abuergine med ugnspotatis och falafel...MUMMA!
Annars inte mycket. Inte som ja gkommer på nu iaf... Vart ganska fint väder, igen. I like.
Läs artikeln jag hiottade om Kenya brudarna!! Galet...Jag vill åka dit!
Kärlek och systerskap!
Vart en fin dag. Vaknade 09.09. Ida hade stängt av väckarklockan i sömnen så hon hade försovit sig och jag hade inte ställt nån klocka för jag tänkte gå upp när hon gick hemifrån xD Men jag hann till lektionen i god tid iaf, va lite kul bara :p
Spelade softball på gympan, rätt kul faktist. Jag träffade bollen flera gånger xp
Softade bort lunchen och på naturkunskapen upplystes vi om att deadlinen på Nkn flyttats til Tisdag för att ingen kan lämna in, HAHA! XD Skönt för vi är ju inte klara...Men grejjen är att vi faktiskt har jobbat bra, utnyttjat lektionerna och jobbat hemma så vi har ju inte slösat borrt tiden. Klart vi hade kunat jobba hårdare men då hade man ju slitit ut sig totalt... Vi är snart klara ändå så, känns väldigt skönt. Katta och jag skrev klart låten också, ska bara göra kompskiss. Känns skönt. Jag har verkligen slappnat av sen jag ställde in mig på att lämna in på tisdag igår. Känns som man inte har nåt speciellt, kan chilla efter skolan..Det jag har känns liksom inte jobbigt. Very nice.
Ida och juag lagade typ VERY god mat idag, för den som vil veta. Gratinerade tomater och abuergine med ugnspotatis och falafel...MUMMA!
Annars inte mycket. Inte som ja gkommer på nu iaf... Vart ganska fint väder, igen. I like.
Läs artikeln jag hiottade om Kenya brudarna!! Galet...Jag vill åka dit!
Kärlek och systerskap!
Kärlek, makt, systerskap
Hittade en artikel om kvinnorna i Kenya som jag skrev om igår. So Matilda sa: världen kanske inte går åt helvette iaf...
Från senaste utgåvan av Amelia (nr 21-06) det är alltså INTE JAG som skrivit den.
En grupp kenyanska kvinnor tröttnade på att bli misshandlade och våldtagna av sina män, och grundade sin egen by Umoja. (dag, 16 år senare, är byn ett socialt och ekonomiskt mirakel.
Skylten som visar vägen till kvinnobyn Umoja står i en hög damm intill vägen i en avlägsen del av norra Kenya. Det är ett tomt, öppet landskap, det enda man ser så långt ögat kan nå är snår och buskar. Och ändå känns det som om skylten står i en krigszon; den är nött av stenkastning, genomborrad av skruvmejslar och orden "kulturby" har strukits över med svart färg. Margaret Ejejo, 27 år, stryker handen mot skylten och skrattar gott. - Det är männen som har gjort det här. De är avundsjuka på vår framgång. Vi är självständiga och lyckliga, vilket de inte gillar.
Innanför ett runt taggtrådsstängsel är byn skött med kärlek. Jorden har sopats ren kring de små lerhyddorna och färgglada smycken med stammens mönster har lagts ut på mattor till försäljning i ett skjul. I byn bor 48 kvinnor och 31 barn - pojkar och flickor - men inte en enda vuxen man. 1990 bestämde sig några kvinnor för att skapa en mansfri zon i Umoja (som betyder enhet/sammanhållning på swahili) sedan de flytt från misshandlande män eller blivit utfrysta efter våldtäkt. Många män hånskrattade åt idén och kraxade som olyckskorpar om att kvinnorna skulle "bli uppätna av lejonen". Men byn, som ligger i en brännande het dal 32 mil norr om Kenyas huvudstad Nairobi, blommar. Idag har den affär, skola, en fond till skola och sjukvård, en campingplats och värdefulla hjordar med kor och getter.
Margaret flyttade med sin lilla dotter och nyfödde son till Umoja för fyra år sedan. - Jag var den yngsta av min mans fyra hustrur. Han misshandlade mig för att få sex, så jag flydde. Men min familj tyckte att jag hade fört skam över dem och vill inte kännas vid mig längre.
Margaret och byns övriga kvinnor tillhör folket "Samburu", en polygam stam som är släkt med den mer kända stammen Masai.
- Livet är bättre här, tillägger Margaret som nu är byns ledare. Som gift var jag väldigt tunn. Nyligen såg jag min ex-man i staden, han förbannade mig för att jag så fet och välmående ut. Han kunde ju tydligt se att jag mår bra i Umoja.
Stammar på landsbygden, som Samburu, är de absolut fattigaste i Kenya eftersom ytterst få har några inkomster från jobb och för att de är så sårbara mot torka och sjukdomar. Men Umojas kvinnor har bestämt sig för att vara självförsörjande och tjänar pengar på att sälja halsband och armband. De dansar också traditionella danser för turister som besöker den närliggande safariparken och får in 20 kronor per åskådare.
Nyckeln till Umojas framgång heter "koll på plånboken".
- Vi slösar inte med våra slantar. Vi delar ut lite till mat och andra nödvändigheter men spar resten, säger Margaret. Kvinnorna har ett eget bankkonto, vilket är unikt i denna del av Kenya. Kontot är gemensamt. - Vi använder våra besparingar till att investera i affärsverksamheterna och djuren, de genererar i sin tur nya pengar så att vi kan betala för sjukvård och barnens skolgång.
Byn är minst sagt revolutionerande. I Samburus kultur hedrar och vördar man de äldre männen och unga krigare ses som "gudar". Kvinnorna däremot har man inte mycket till övers för. - Det finns ett talesätt, som säger "män är huvudet och kvinnorna halsen", vilket innebär att männen alltid är över oss, säger Margaret torrt.
Alla byar i Samburu har ett inhägnat "parlament" där alla beslut fattas, men dit är bara männen välkomna. Flickor i puberteten gifts bort, eller säljs, till äldre män för ett högt pris. - Min man betalade tio kor och 20 getter till pappa för att få gifta sig med mig. Jag var 12 år och han var över 50, men ingen berättade för mig om giftermålet, säger Margaret. Hon fick reda på sitt öde dagen innan bröllopet när några äldre kvinnor tog med henne in i bushen för att omskära henne - en vanlig ritual innan kvinnor gifter sig. Här innebär det att klitoris skärs bort med ett rakblad eller en bit slipad metall. - Det var den värsta plåga jag har utsatts för. De sa åt mig att sätta mig i floden för att stilla smärtan, men det hjälpte inte.
Omskärelse är förbjudet i Kenya men traditionen frodas på landsbygden bland stammar som tror att det garanterar att kvinnan är trogen. Över 80 procent av Samburus brudar stympas på detta sätt. Många dör av blodförlust eller infektioner, medan andra blir invalida. Umojas kvinnor för kampanj mot omskärelse, vilket gör männen om möjligt ännu mer förbannade. - Vi besöker andra byar och varnar kvinnorna för farorna med omskärelse och förklarar att de enligt lag har rätt att säga nej. Ibland försöker männen jaga iväg oss, men vi ger inte upp, säger Margaret.
Kvinnorna protesterar också mot våldtäkt och misshandel. - Män ser sina fruar som sin egendom och tror att de har rätt att slå dem.
En annan kvinna, Tikako Lalamba, 40 år, berättar att hennes man slog henne varje dag i över 15 år. - Men när jag började få svårt att gå av all misshandel lämnade jag honom. Tikako tvingades också att se på när hennes syster blev offer för "manlig grupp-rättvisa", vilket hon säger är vanligt mot "olydiga" kvinnor. - Min syster vägrade ha sex med sin man, så han kallade in byns män för att straffa henne. Ett tiotal haffade och slog henne. Sedan hölls hon fast medan hennes man våldtog henne offentligt. Hon var nära att dö, berätta Tikako med tårar i ögonen.
Många kvinnor har kommit till Umoja för att de våldtagits och sedan blivit utkastade av sina män. Men en handfull, inklusive Tikako, tillhör de 650 samburu- och masaikvinnor som våldtogs av brittisk militär. Stamkvinnorna, från hela norra Kenya, säger att de våldtogs under 80- och 90-talen av personal ur brittiska armén som var stationerad i området. - För ungefär tio år sedan var jag på ett fält när två brittiska soldater kom upp till mig. En av dem tog fast och våldtog mig, som om våldtäkt var någon slags sport, säger Tikako.
Kvinnorna kräver armén på kompensation, och anklagelserna undersökt. Brittisk press tror dock att förundersökningen kommer att läggas ner.
Under tiden har kenyanska regeringen föreslagit tuffare lagar för att förhindra misshandel och våldtäkt eftersom man ser detta som "den största mänskliga rättighetsfrågan i landet". Men för Umojas kvinnor räcker det inte med några lagar. - Vår kultur måste ändras inifrån genom att vi står upp mot manliga tyranner, säger Margaret.
Fast de motsätter sig inte Samburus kultur i stort. - Vi älskar vår kultur och vi hatar absolut inte män. Idén med Umoja är att ge kvinnorna friheten att styra över sina egna liv. Det funkar inte om vi tillåter männen att leva här, då skulle alla halka in i gamla vanor och böja sig för männen igen.
Byn Umoja började på noll. Sepeyan Leadismo, en ståtlig kvinna som tror att hon är 45 år, var en av de 15 grundarna. - Allt vi hade i början var en bit torr mark. Vi byggde våra egna hyddor och levde på vattnig gröt. Det var en kamp, minns hon.
Eftersom de inte hade råd att köpa glaspärlor började kvinnorna väva armband av torkade palmlöv och halsband av frön. - Vi stod vid vägkanten och sålde våra smycken till turistbussar som var på väg till safariparken. Vi svalt tills vi hade tillräckligt med pengar för att köpa våra första kor och getter och bygga en riktig by. (Mjölk och blod från boskap är Samburufolkets basvaror.)
När Umoja började blomstra satte de sig över traditionella könsroller. I detta område är kvinnorna arbetshästar som går upp till sex mil om dagen för att hämta ved och vatten eller valla djur. Idag betalar Umojas kvinnor män för att utföra dessa uppgifter. De hyr också in krigare som uppträder med dem för turister. - Det rör sig alltid män här i byn, men vi är deras chefer och de får gå hem på kvällen, berättar Sepeyan. Kvinnorna anställer också manliga vakter som skydd mot ilskna ortsbor. - Vissa män kallar oss för "ondskefulla åsnor" och hävdar att vi är häxor som använder magi för att lyckas. De kan helt enkelt inte förstå att vi överlever utan dem, säger Margaret och ler snett.
Vid några tillfällen har byn stormats av gäng med pinnar och andra tillhyggen som har förstört hus och annan egendom. - Men senast det hände fångade vi en man och slog honom med en klubba, säger Margaret.
Trots alla fajter med männen är Umojas kvinnor öppna för att ha relationer med män. Pojkvänner är tillåtna, men kvinnorna får träffa dem utanför byn. - Vi är inte mer än mänskliga och ibland längtar vi efter män rent fysiskt, erkänner Sepeyan med ett flickaktigt leende. Fast vi skulle aldrig låta männen komma in och hindra byns utveckling.
Sepeyan hävdar att hon är för gammal för sex, men vill gärna ha lite romans. De yngre kvinnorna har bättre tur i kärlek. Nchekiyo Lembwakita, 16 år, och hennes vän Macdeli Lalamba, 18 år, vill inte prata om sina pojkvänner i Umoja, eftersom det anses respektlöst att prata om sex framför äldre kvinnor. På eftermiddagen sätter de på sig praktfulla stamkläder och går till Archer's Post, den närmaste lilla staden, som består av en gata rangliga hus med affärer och pubar. - Min pojkvän är en krigare. Han är lång och vacker, avslöjar Nchekiyo och sveper en Cola på ett café med plåttak.
Hon träffade honom på en dans organiserad av unga krigare som, efter att de har fyllt 18 år mest spenderar sina dagar med att stjäla boskap och flirta med kvinnor. - Mannen tar med sig röda pärlor till dansen som han ger till den kvinna han gillar. Om du accepterar pärlorna är du krigarens flickvän.
Macdeli, som är dotter till den misshandlade Tikako, dejtar också en krigare. - Jag träffar honom i hemlighet eftersom min mamma är emot förhållandet. Vi måste gömma oss i buskarna, så det finns ingen tid att prata. Förhållandet är enbart sexuellt. Vi har sex och sedan går vi, säger Macdeli.
För två år sedan blev Nchekiyo bortlovad till en 60-årig man, men flydde innan bröllopet. - Jag förstod att något var fel när min pappa plötsligt en dag sa åt mig att jag inte längre behövde utföra mina sysslor. Så jag och mamma flydde till Umoja. Pappa följde efter oss, men kvinnorna i byn formade en mänsklig barrikad som hindrade honom från att få tag på oss, säger Nchekiyo.
Umoja har inte bara räddat henne från ett påtvingat äktenskap, för första gången i sitt får hon nu också studera. Hon är för gammal för att gå i byns skola (som har 76 elever) men det finns kvällskurser för dem som är analfabeter, vilket 90 procent av Samburus kvinnor är.
Även de pojkar som bor med sina mammor i Umoja tycker att de är lyckligt lottade. - Kvinnor är bättre ledare, säger Robin Lekopiro, 18 år. De tar hand om alla och de super och slåss inte. Enda nackdelen är att han blir retad av andra pojkar. - De säger att jag sviker männen. En gång band de fast mig med palmblad och kastade sten på mig, men jag sa åt dem att växa upp.
Eftersom han har blivit så pass gammal och enbart kvinnor och barn får bo i Umoja måste han snart lämna byn. - I vår kultur måste pojkar flytta hemifrån och klara sig själva i min ålder, så det är inget konstigt med det, säger Robin.
Bredvid Robin leker hans 12-åriga granne Sawadi, en sprudlande liten tjej, vacker som en ängel men med röststyrka som en elefant. Om hon inte bodde i Umoja skulle hon snart giftas bort. Istället sjunger och springer hon runt, totalt omedveten om att kvinnor ses som ett underordnat kön. - Tjejer är bäst, vi klarar allt, utbrister hon.
När hon får frågan om vad hon vill bli när hon blir stor, lägger hon huvudet på sned och tänker en stund. Sedan svarar hon med bus i blicken att hon vill bli "Kenyas president". Och med Umojas kvinnor bakom sig är det kanske inte så långsökt som det låter.
Foto: rfi.fr, nationalgeographic.com
Från senaste utgåvan av Amelia (nr 21-06) det är alltså INTE JAG som skrivit den.
En grupp kenyanska kvinnor tröttnade på att bli misshandlade och våldtagna av sina män, och grundade sin egen by Umoja. (dag, 16 år senare, är byn ett socialt och ekonomiskt mirakel.
Skylten som visar vägen till kvinnobyn Umoja står i en hög damm intill vägen i en avlägsen del av norra Kenya. Det är ett tomt, öppet landskap, det enda man ser så långt ögat kan nå är snår och buskar. Och ändå känns det som om skylten står i en krigszon; den är nött av stenkastning, genomborrad av skruvmejslar och orden "kulturby" har strukits över med svart färg. Margaret Ejejo, 27 år, stryker handen mot skylten och skrattar gott. - Det är männen som har gjort det här. De är avundsjuka på vår framgång. Vi är självständiga och lyckliga, vilket de inte gillar.
Innanför ett runt taggtrådsstängsel är byn skött med kärlek. Jorden har sopats ren kring de små lerhyddorna och färgglada smycken med stammens mönster har lagts ut på mattor till försäljning i ett skjul. I byn bor 48 kvinnor och 31 barn - pojkar och flickor - men inte en enda vuxen man. 1990 bestämde sig några kvinnor för att skapa en mansfri zon i Umoja (som betyder enhet/sammanhållning på swahili) sedan de flytt från misshandlande män eller blivit utfrysta efter våldtäkt. Många män hånskrattade åt idén och kraxade som olyckskorpar om att kvinnorna skulle "bli uppätna av lejonen". Men byn, som ligger i en brännande het dal 32 mil norr om Kenyas huvudstad Nairobi, blommar. Idag har den affär, skola, en fond till skola och sjukvård, en campingplats och värdefulla hjordar med kor och getter.
Margaret flyttade med sin lilla dotter och nyfödde son till Umoja för fyra år sedan. - Jag var den yngsta av min mans fyra hustrur. Han misshandlade mig för att få sex, så jag flydde. Men min familj tyckte att jag hade fört skam över dem och vill inte kännas vid mig längre.
Margaret och byns övriga kvinnor tillhör folket "Samburu", en polygam stam som är släkt med den mer kända stammen Masai.
- Livet är bättre här, tillägger Margaret som nu är byns ledare. Som gift var jag väldigt tunn. Nyligen såg jag min ex-man i staden, han förbannade mig för att jag så fet och välmående ut. Han kunde ju tydligt se att jag mår bra i Umoja.
Stammar på landsbygden, som Samburu, är de absolut fattigaste i Kenya eftersom ytterst få har några inkomster från jobb och för att de är så sårbara mot torka och sjukdomar. Men Umojas kvinnor har bestämt sig för att vara självförsörjande och tjänar pengar på att sälja halsband och armband. De dansar också traditionella danser för turister som besöker den närliggande safariparken och får in 20 kronor per åskådare.
Nyckeln till Umojas framgång heter "koll på plånboken".
- Vi slösar inte med våra slantar. Vi delar ut lite till mat och andra nödvändigheter men spar resten, säger Margaret. Kvinnorna har ett eget bankkonto, vilket är unikt i denna del av Kenya. Kontot är gemensamt. - Vi använder våra besparingar till att investera i affärsverksamheterna och djuren, de genererar i sin tur nya pengar så att vi kan betala för sjukvård och barnens skolgång.
Byn är minst sagt revolutionerande. I Samburus kultur hedrar och vördar man de äldre männen och unga krigare ses som "gudar". Kvinnorna däremot har man inte mycket till övers för. - Det finns ett talesätt, som säger "män är huvudet och kvinnorna halsen", vilket innebär att männen alltid är över oss, säger Margaret torrt.
Alla byar i Samburu har ett inhägnat "parlament" där alla beslut fattas, men dit är bara männen välkomna. Flickor i puberteten gifts bort, eller säljs, till äldre män för ett högt pris. - Min man betalade tio kor och 20 getter till pappa för att få gifta sig med mig. Jag var 12 år och han var över 50, men ingen berättade för mig om giftermålet, säger Margaret. Hon fick reda på sitt öde dagen innan bröllopet när några äldre kvinnor tog med henne in i bushen för att omskära henne - en vanlig ritual innan kvinnor gifter sig. Här innebär det att klitoris skärs bort med ett rakblad eller en bit slipad metall. - Det var den värsta plåga jag har utsatts för. De sa åt mig att sätta mig i floden för att stilla smärtan, men det hjälpte inte.
Omskärelse är förbjudet i Kenya men traditionen frodas på landsbygden bland stammar som tror att det garanterar att kvinnan är trogen. Över 80 procent av Samburus brudar stympas på detta sätt. Många dör av blodförlust eller infektioner, medan andra blir invalida. Umojas kvinnor för kampanj mot omskärelse, vilket gör männen om möjligt ännu mer förbannade. - Vi besöker andra byar och varnar kvinnorna för farorna med omskärelse och förklarar att de enligt lag har rätt att säga nej. Ibland försöker männen jaga iväg oss, men vi ger inte upp, säger Margaret.
Kvinnorna protesterar också mot våldtäkt och misshandel. - Män ser sina fruar som sin egendom och tror att de har rätt att slå dem.
En annan kvinna, Tikako Lalamba, 40 år, berättar att hennes man slog henne varje dag i över 15 år. - Men när jag började få svårt att gå av all misshandel lämnade jag honom. Tikako tvingades också att se på när hennes syster blev offer för "manlig grupp-rättvisa", vilket hon säger är vanligt mot "olydiga" kvinnor. - Min syster vägrade ha sex med sin man, så han kallade in byns män för att straffa henne. Ett tiotal haffade och slog henne. Sedan hölls hon fast medan hennes man våldtog henne offentligt. Hon var nära att dö, berätta Tikako med tårar i ögonen.
Många kvinnor har kommit till Umoja för att de våldtagits och sedan blivit utkastade av sina män. Men en handfull, inklusive Tikako, tillhör de 650 samburu- och masaikvinnor som våldtogs av brittisk militär. Stamkvinnorna, från hela norra Kenya, säger att de våldtogs under 80- och 90-talen av personal ur brittiska armén som var stationerad i området. - För ungefär tio år sedan var jag på ett fält när två brittiska soldater kom upp till mig. En av dem tog fast och våldtog mig, som om våldtäkt var någon slags sport, säger Tikako.
Kvinnorna kräver armén på kompensation, och anklagelserna undersökt. Brittisk press tror dock att förundersökningen kommer att läggas ner.
Under tiden har kenyanska regeringen föreslagit tuffare lagar för att förhindra misshandel och våldtäkt eftersom man ser detta som "den största mänskliga rättighetsfrågan i landet". Men för Umojas kvinnor räcker det inte med några lagar. - Vår kultur måste ändras inifrån genom att vi står upp mot manliga tyranner, säger Margaret.
Fast de motsätter sig inte Samburus kultur i stort. - Vi älskar vår kultur och vi hatar absolut inte män. Idén med Umoja är att ge kvinnorna friheten att styra över sina egna liv. Det funkar inte om vi tillåter männen att leva här, då skulle alla halka in i gamla vanor och böja sig för männen igen.
Byn Umoja började på noll. Sepeyan Leadismo, en ståtlig kvinna som tror att hon är 45 år, var en av de 15 grundarna. - Allt vi hade i början var en bit torr mark. Vi byggde våra egna hyddor och levde på vattnig gröt. Det var en kamp, minns hon.
Eftersom de inte hade råd att köpa glaspärlor började kvinnorna väva armband av torkade palmlöv och halsband av frön. - Vi stod vid vägkanten och sålde våra smycken till turistbussar som var på väg till safariparken. Vi svalt tills vi hade tillräckligt med pengar för att köpa våra första kor och getter och bygga en riktig by. (Mjölk och blod från boskap är Samburufolkets basvaror.)
När Umoja började blomstra satte de sig över traditionella könsroller. I detta område är kvinnorna arbetshästar som går upp till sex mil om dagen för att hämta ved och vatten eller valla djur. Idag betalar Umojas kvinnor män för att utföra dessa uppgifter. De hyr också in krigare som uppträder med dem för turister. - Det rör sig alltid män här i byn, men vi är deras chefer och de får gå hem på kvällen, berättar Sepeyan. Kvinnorna anställer också manliga vakter som skydd mot ilskna ortsbor. - Vissa män kallar oss för "ondskefulla åsnor" och hävdar att vi är häxor som använder magi för att lyckas. De kan helt enkelt inte förstå att vi överlever utan dem, säger Margaret och ler snett.
Vid några tillfällen har byn stormats av gäng med pinnar och andra tillhyggen som har förstört hus och annan egendom. - Men senast det hände fångade vi en man och slog honom med en klubba, säger Margaret.
Trots alla fajter med männen är Umojas kvinnor öppna för att ha relationer med män. Pojkvänner är tillåtna, men kvinnorna får träffa dem utanför byn. - Vi är inte mer än mänskliga och ibland längtar vi efter män rent fysiskt, erkänner Sepeyan med ett flickaktigt leende. Fast vi skulle aldrig låta männen komma in och hindra byns utveckling.
Sepeyan hävdar att hon är för gammal för sex, men vill gärna ha lite romans. De yngre kvinnorna har bättre tur i kärlek. Nchekiyo Lembwakita, 16 år, och hennes vän Macdeli Lalamba, 18 år, vill inte prata om sina pojkvänner i Umoja, eftersom det anses respektlöst att prata om sex framför äldre kvinnor. På eftermiddagen sätter de på sig praktfulla stamkläder och går till Archer's Post, den närmaste lilla staden, som består av en gata rangliga hus med affärer och pubar. - Min pojkvän är en krigare. Han är lång och vacker, avslöjar Nchekiyo och sveper en Cola på ett café med plåttak.
Hon träffade honom på en dans organiserad av unga krigare som, efter att de har fyllt 18 år mest spenderar sina dagar med att stjäla boskap och flirta med kvinnor. - Mannen tar med sig röda pärlor till dansen som han ger till den kvinna han gillar. Om du accepterar pärlorna är du krigarens flickvän.
Macdeli, som är dotter till den misshandlade Tikako, dejtar också en krigare. - Jag träffar honom i hemlighet eftersom min mamma är emot förhållandet. Vi måste gömma oss i buskarna, så det finns ingen tid att prata. Förhållandet är enbart sexuellt. Vi har sex och sedan går vi, säger Macdeli.
För två år sedan blev Nchekiyo bortlovad till en 60-årig man, men flydde innan bröllopet. - Jag förstod att något var fel när min pappa plötsligt en dag sa åt mig att jag inte längre behövde utföra mina sysslor. Så jag och mamma flydde till Umoja. Pappa följde efter oss, men kvinnorna i byn formade en mänsklig barrikad som hindrade honom från att få tag på oss, säger Nchekiyo.
Umoja har inte bara räddat henne från ett påtvingat äktenskap, för första gången i sitt får hon nu också studera. Hon är för gammal för att gå i byns skola (som har 76 elever) men det finns kvällskurser för dem som är analfabeter, vilket 90 procent av Samburus kvinnor är.
Även de pojkar som bor med sina mammor i Umoja tycker att de är lyckligt lottade. - Kvinnor är bättre ledare, säger Robin Lekopiro, 18 år. De tar hand om alla och de super och slåss inte. Enda nackdelen är att han blir retad av andra pojkar. - De säger att jag sviker männen. En gång band de fast mig med palmblad och kastade sten på mig, men jag sa åt dem att växa upp.
Eftersom han har blivit så pass gammal och enbart kvinnor och barn får bo i Umoja måste han snart lämna byn. - I vår kultur måste pojkar flytta hemifrån och klara sig själva i min ålder, så det är inget konstigt med det, säger Robin.
Bredvid Robin leker hans 12-åriga granne Sawadi, en sprudlande liten tjej, vacker som en ängel men med röststyrka som en elefant. Om hon inte bodde i Umoja skulle hon snart giftas bort. Istället sjunger och springer hon runt, totalt omedveten om att kvinnor ses som ett underordnat kön. - Tjejer är bäst, vi klarar allt, utbrister hon.
När hon får frågan om vad hon vill bli när hon blir stor, lägger hon huvudet på sned och tänker en stund. Sedan svarar hon med bus i blicken att hon vill bli "Kenyas president". Och med Umojas kvinnor bakom sig är det kanske inte så långsökt som det låter.
Foto: rfi.fr, nationalgeographic.com
Ett liv, en dag!
Alltså, hej ge mig en polaroid kamera, typ, NU? Har blivit så sjukt sugen på att börja fota igen efter att Sara och jag pratade om att fota i London, sen kollade jag på en as duktig fototjejs bdb och blev sjukt inspirerad...Vill verkligen testa morfars apgammla kamera också. Så sjukt coolt!! Villvillvill.....Ska ta med den upp nästa gång jag är hemma :)
Jahapp, å imorrn ska naturkunskapen vara inlämnad dårå......Som vanligt så spyr jag på skiten. Orkar verkligen inte bry mig längre. Efter att jag skrivit engelskan idag kände jag mig så befriad, orkar inte oroa mig över skolskit och när det ändå inte spelar nån roll för betyget om man lämnar in sent, va spelar det för roll?? Har ändå jobbat bra tycker jag, åkte tidigt till skolan fast jag hade sovmorgon och skrev och jag skrev igår kvällst och på lunchen satt jag och katta och jobbade med vår låt som vi måste göra klart. Så jag har inte bara softat bort tiden heller.
Fick VG på min bajsiga GeMulåt iaf. Hade fått MVG om jag lämnat in separata partitut för varje instrument, och jag kan komplettera med de nu, men jag orkar fan inte. Jag kommer ändå inte orka plugga tillräckligt för att få mer än VG på slutprovet och jag fick bara G+ på förra provet så det spelar ingen roll... Men det var ju nice att jag fick det jag satsade på iaf.
Fina Robin fyllde år idag också! Välkommen till 18års klubben säger jag :) Han fick av oss en super rubikskub, hahaha. Matilda den milda köpte den igår från oss alla. Vi trodde dock att den skulle vara lite mer spejsad en vad den var, men den glittrade och lät iaf, alltid nåt haha.
Var galet skönt att bara åka hem efter skolan och inte göra nåt spec. Orkar inte tänk på Nkn så vi satt bara vid datorn och kollade tatueringar, lagade mumsig mat i mängder(min mage ser fortfarande 5 gånger större ut en normalt...) och kollade L-word :) Hade ambitionen att ge mig ut på en joggingtur, första riktiga träningen sen jag bröt armen, men jag blev så jäkla mätt så jag orkade verkligen inte. Tänkte ta en promenad istället men nej...Jag har blivit lat helt enkelt. Har ju gympa imorrn iaf, så får man röra på fläsket lite xp
Såg ett inslag på Rapport om kvinnor i något land i Afrika som lämnat sina män och sina byar och startat en egen kvinnoby för att slippa våld och förtryck. Hur coolt som helst!!!!!!! Det var helt fantastiskt, you go girls! Hon som startade det sa en massa bra saker och dom lärde sina barn om mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter och åkte runt i byarna och informerade om varför könsstympning är dåligt. Helt grymt. Och deras barn växte upp där och deras söner hjälpte till att försvara dom mot deras makar och bröder. Jag vill åka dit och hjälpa till! Eller ge dom pengar eller nåt...Dom var girlpower inpersonated! Kärlek till dom, systrar<3<3
Ida och jag såg en jättfin maskros idag, säsongens första! Eller, egentligen var den första igår men vi såg den på så långt håll så vi var inte säkra :P Helt underbart iaf. Det är sjukt mycket blommor: krokusar(de fanns iofs lite innan lovet, men inte så här mycket!), scillor, knoppar på träden och blåsippor!!! Hittade dom första hos farmor i fredags när vi var på promenad, helt underbart!! Sen när jag kom hem hit såg jag att det var helt fullt runt ett träd, så himla fint. Det gick även omkring två gräsänder, en hane och en hona, och käkade i gräset och knallade runt på trottoaren, haha. Det var väldigt fint tycker jag. Har inte sett dom sen dess dock... Idag såg jag vitsippor genom bussfönstret också! Det är galet. Dock är det, som tur är tycker jag, ett tag kvar tills dom finns uppe hos oss vid Gysinge. Har ni inte vart i Gysinge i vitsippsblommnings tid har ni missat något fantastiskt. Det är ett hav. Jag lovar. Underbart.
Nu ska jag kanske göra lite Nk iaf... Får se. Annars blir det väl tv och lite pokémon som vanligt :p
PÖSS!
Schools back...
Så var det tillbaks till skola och rutin igen. Känns ändå helt ok, mest den där himla naturkunskapen som suger musten ur en... >.< Igår va iaf nice, träffa Ullet innan jag åkte tillbaks till Staden. Vi ska gå ut på Lördag, min första riktiga utekväll! Ska bli kul :P Var halvtaskigt väder så det blev inget picnickande på stenen, satt inne å snackade istället. Var nästan skönt att det inte var så fint, nästan lite trött på alla sol, haha. Skönt med lite paus så man uppskattar det mer. Men bara nästan.
Väl framme träffade jag finaste Matilda och Sara, fika på Waynes och pratade projektarbete, utlandslängtan och sommaren(Sara!!!!! Skärp dig...). Väldans mys var det.
Åkte hem och sen kom älsklingen<3<3 Pallade inte handla, kollade på pokémon och åt lite av de vi hade istället :p
Idag var det också till en början grått, liksom vårt humör när vi satte igång med Nkn...Känns verkligen inte kul. Men sen kläcker Mario kommentaren(Efter fråga vad som hände rom man inte kan lämna in på Torsdag): "Då säger jag: Ajaj, då får du lämna in på tisdag istället". Något som får en att fundera över hur mycket energi och ångest man ska slösa.....
Chillade bort typ hela dan, jobbade på lektionen och lite på Idas lektion, annars bara flumm. Trots ambitioner. Som vanligt.
Jag och Sara kollade flyg och Soffsurfning, seriöst det coolaste jag sett!!!! Hade hört talas om det men trodde int edet var så omspännande, och coolt! Värsta grejjen...Sjukt bra om man är ute och reser utan pengar och behöver nån som kan ge en lite tips och visa stället och kulturen. Kolla in http://www.couchsurfing.com
As najsa och flummiga människor xp
När vi kom ut från skolan hade det spruckit upp och var as fint väder! Sol och blå himmel :) Jag och älskling satt i solen och njöt, handlade, lagade mat och testade sedan Idas nya vattenpipa!! Tjockt nice! :P Första gången jag rökte vattenpipa, det va chill vill jag lova :)
Får se om jag pallar göra nån Nk, men jag måste väl..Annars blir det jobbigt imorrn. Kan inte svika Therese heller..
Imorrn fyller Robin år, Grattis på han!! :)
Stinsen, signing out!
Yoyiggidiyo!
Det var länge sen. Länge sen jag använde den frasen alltså. Inte så länge sen jag bloggade, men det har hänt mycket saker.
Måndag
Söndag
Dagen spenderades med ny bok, engelskaboken "a million little pieces", som jag drogs in i på en gång, vilket var bra eftersom jag mpste läsa den. Har iofs bra erfarenhet av böcker från skolan men man vet ju aldrig och det är jobbigt att vara tvungen att läsa nåt man inte gillar...
Satt mest på verandan, det var vackert väder igen.
Skrev även ett cv, bakade god tigerkaka, spelade piano(vilket var mycket trevligt, allt för länge sedan) och lämnade till slut in mitt cv efter maten, typ en halvtimme innan dom stängde, haha. Typiskt mig att skjuta upp det :P
Men det var trevligt med en cykeltur i vårkvällen! Helt underbart faktiskt.
Tisdag
Så kom äntligen dagen då jag skulle få åka till min älskling!!
Men först ett tandläkarbesök. Var där till 8.30 som vi planerat så bra så jag skulle få det gjort på lovet så jag slipper åka hem för en undersökning som tar 5 minuter. Jag väntar. Jag väntar lite till. En annan tjej fick gå in och dom ursäktade förseningen så jag tänkte att det kanske var något sånt. Jag väntade. Efter en havltimme ringde jag hem och kollade så det var rätt tid. Det var rätt tid. Så jag frågade en sköterska som förvånat upplyste mig om att min kära tandläkare var ledig idag.
What?!?
Saken kollades upp i datorn. Jag var bokad den 30 april 15.15. Aldrig i livet att vi skulle bokat den tiden. Dom har altså klantat sig eller bokat om tiden utan att säga till. BRA DÄR!! Lite jobbigt måste jag säga...
Det var bara att åka hem. Packade det sista, bokade ny tid och åkte sen till Uppsala. Fick åka med mor och bror då bror skulle köra upp. Lämpligt med samåkning då. Fick dock vänta ett tag i uppsala, men även syster var med så vi gick och inhandlade påskägg åt min älskling på jamjam :) Hittade ascoola pokémon kinderägg!! Dom har så roligt godis där :p
Sedan påbörjades min resa söderut. Läste under hela resan, boken är verkligen bra! hade lite paus i stockholm, stog i solen och njöt med mina superstekarbrillor :p På tåget från stockholm fick jag sitta bredvid världens sötaste bäbis! Helt underbar. Sjukt söt verkligen.
Jag älskar tåg.
Jag tänker.
Var på gränsen till för mycket just då kände jag.
Fick även veta att bror min klarade körkortet! Skönt för honom, och för mamsen. För alla faktiskt.
Som tur var kom jag fram, made my way to busstationen där Ida med kusin Lisa väntade. Dom hade shoppat, älsk hade köpt nya skor och något grönt och fint med väldoftande tillbehör jag inte tänker skriva här :p vi åt glass, hon klippte sig, jag och lisa upplyste oss om det senaste från svenskdamtidning. Helt otroligt speckad med onödigt vetande om allt och alla. Sjukt kul faktiskt.
Mys, middag, mys. Som vanligt. Alltid mys hemma hos min älskling<3<3
Onsdag
Så var det den stora dagen!! Älsklingen samt dennes moder skulle gaddas!
Åkte ner till Norrköping, lyckades efter lite kringelkrokande klura ut eniros kartor och fann Norrköpings "centrum". Fikade mackor på café 12an, det var vi och dom andra 50+ arbetarmännen xp
Vi fann således också tatueringsstudion som låg åt andra hållet mot för vad eniro sa...haha.
De två tatuerare som var där, Ingela och hennes bror, uppfyllde ungefär alla fördomar om tatuerare. Dom var, så klart, väldigt tatuerade över hela kroppen, dom hade mc kläder, han hade långt hår och skägg och hon hade en frisyr jag inte orkar förklara. Dom såg allmänt hårda ut. Och Ingela verkade ganska sur i början. Hon blev dock gladare och trevligare sen :) Brorsan hennes däremot såg, förutom alla tatueringar och tuffa kläder, ut som Dumbledore. Jag lovar. Hanns ögon såg precis ut som hans. Det var en fin kontrast.
Ida körde först, hon gnällde faktiskt ingenting! ;) Men det trodde jag inte heller. Det blev sjukt snyggt dock!!
Idas G-klav :)
Jag blev galet taggad på å göra en själv men jag kunde inte komma på nåt jag ville göra som jag verkligen vill ha och kan leva med. Det enda jag hade var en not på insidan av höger ringfinger men Ida fråga om de och jag uppfattade det som att dom inte vr så positiva till att göra det...Plus att jag inte hade några lösa pengar.
Det hade inte Madeleine heller, så jag fick knalla till närmsta bankomat som var typ en kilometer bort. Det var kul, höll på att inte hitta först dock :p Vid det laget hade jag inte blivit så taggad än så jag tänkte inte på å ta ut åt mig själv. Dumb ass.
När jag kom tillbaka var det Medeleines(altså Idas mamma) tur. Hon gjorde Ida och Idas lillasyster Ingrids hand/fot avtryck på underarmen i naturlig storlek(dom var sjukt små nr dom kom ut...). Hur fint som helst!!!
Medan jag väntade kom jag på massa saker jag ville göra, men hade som sagt inga pengar och kände inte för att ta sig till bankomaten och tillbaka igen, och jag visste inte om dom hade tid heller, så det blev inget. Hade vart kul å göra våra första samtidigt, men men. Jag ska göra nåt snart iaf, typ så fort jag kan. Wiiie!!
Köpte McDonalds kaffe på hemvägen och sen lagade vi tacos. Mums!!
Sen kunde inte Ida och jag hålla oss med påskägen längre så vi gömde dom och jag gjorde små ledtrådar :p Sen satt vi och svullade dom och kollade på Anastasia och Hitta Nemo :)
Torsdag
Påskägg! Idas söta mamma hade gömt åt oss så vi sprang runt och letade. 2 ägg och en varsin choklad kanin. Galet.
Vi satt och svullade ur alla våra sammanlagt 4 påskägg xp och kollade på råttatouille. Haha. Ni skulle ha sett. Vi satt där i sängen med sjukt mycket godis. Va ganska kul. Vi käkade ingen lunch eller nånting, bara svullade hela dan. Så bra gick det med "Hej nu ska jag bli nyttig igen" Glömde att påsken, liksom julen, inte riktigt är rätt tid för sånt...Spelade lite kort och fikade gjorde vi också. Sen övningskörde Ida och jag satt i solen på verandan och läste A million little pices. Den är verkligen beroendeframkallande. Lite middag fick vi ner, men det var knappt efter allt godis xp Vi försökte kolla på starwars men vi gick till datorn istället och jag satt å kollade flyg till London. Hittade ett i Maj, 400 tur och retur. Min längtan bort hade blivit, och blev, ännu starkare. Blev halvt besatt med tanken på att få åka härifrån. Jag behöver förändring, nåt nytt!! Satt i fredags kväll också å kollade. Nu har det stillat sig lite men jag känner fortfarande en extremt stark längtan att få komma ut i världen. Känner nästan att jag inte vet om jag klarar ett till gymnasieår, är så jäkla trött på allt. Vill bara bort.
Resten av kvällen kollade vi på tv, eller Ida och hennes mamma kollade, jag läste.
Fredag
Så var det dags att åka hem igen, eller rättare sagt till min farmor. Jippiiie!........
Fick skjuts till vagnhärad och blev bjuden på glass av Idas käre far, inte illa!! Tog pendeln till Tullinge från Flempan där jag möts av min älskade far med kommentaren "Kolla, hennes solglasögon är nästan fulare än dina!" Tack pappa... Jag älskar iaf mina solbrillor. Även denna dag var vacker. Största delen spenderades dock inomhus med mat, fika, godis, läsning i försök att fly och spel spelande med underbara far och faster som betedde sig som dom barnrumpor dom är... Hann med en promenad i fina solen också, vi tittade på en fantastisk mängd småfåglar av alla sorter man kan tänka sig, även nån ovanlig sort vilket var varför vi gick dit, vilket var ganska häftigt och vackert. Men annars var det en, som vanligt, ganska tråkig men uthärdlig tillställning. Farmor ville som alltid hålla oss kvar så länge som möjligt så vi kom inte hem förrens halv elva. Då fastnade jag vid datorn och drömde om London...
Har btw drömt väldigt mycket och väldigt konstigt på sista tiden. Det är alltid nåt med Rytmus och Ida med och jag kommer oftast i håg allt precis när jag vaknar...skumt. Lite läskigt också för dom flesta är, om inte läskiga så obehagliga. Det är inga mardrömmar men dom gör mig illa till mods...
Lördag
Ja igår gjorde jag inte mycket, bara lästelästeläste. Hade tänkt göra massa annat, typ engagera mig lite i Nk å så där vilket gav mig lite skuldkänslor när jag sen inte gjorde det. Men jag kunde inte göra nåt annat, jag skulle ändå bara tänkt på å läsa, så jag gav upp tankarna på att göra något som helst annat. Den var sjukt bra den boken. Galet. Fast lite jobbigt slut. Bra, men jobbigt också. Måste läsa fortsättningen!! Som sagt gjorde jag inte mycket annat än läsa... badade badkar gjorde jag och lilla morfar kom hit och fikade, lagade och åt mysig påskmiddag som gav mig magknip(kan ha varit godiset också, Påskafton är den dag vi letar påskägg i min familj. Så då fick jag ett till......kan nästan inte sluta äta. Har blivit halvt sockerberoende samtidigt som jag egentligen inte vill ha nåt. Känns som jag måste äta bara för att det ska ta slut nån gång xp Fick ett stort påskägg av farmor också men som tur var så var det till hela familjen och det var inget gott godis så pappa fick det :P) och tog en liten cykeltur i vårkvällen så jag fick röra lite på mig. Det var helt gaaaalet varmt, 15 grader i skuggan och ingen blåst. Kändes verkligen som sommar. Helt underbart! Tror nästan jag blev lite bränd på armarna... :)
Söndag
Idag. Denna dag. Läste sista 15 sidorna i boken imorse. Sen har jag mest gjort ingenting...Suttit här vid datorn och häckat, gått till affärn, fikat.....Mest fisit runt. Vart vackert väder idag med, dock inte lika varmt som igår. Det är nästan skönt, tror jag nästan har fått en överdos av sol..Nu ska jag försöka kolla lite på Nk:n och ikväll ska jag färga håret, fast bara henna så det blir inte jätte stor skillnad. Men förhoppningsvis rödare :) Imorrn ska jag träffa min kära vän ullet och vi ska h picknick på vår gamla sten like in the good old days och sen åker jag till stockholmen där jag ska möta min kära vän Matilda och kanske några andra :D Jag saknar dig med Matilda<3
Puss och gnuss och påskaägg!
Vårkväll
20.23
I väst flyter aprikos ut över horisonten.
I öst har nattens mörker ännu inte kommit.
Ljus.
20.23
Kall, fuktig, sommardoftande luft fyller lungor
mig
En påminnelse att vintern kommer om natten.
Att den lurar runt hörnet.
Än är kampen inte över.
Ett löfte om sommaren som kommer.
Att den väntar runt hörnet.
Snart är kampen över.
Vårkväll.
Den här tiden är den bästa.
När allt ligger framför och hoppet
är högt.
fleur
Det växer guld i vägkanten.
Varje vår blir jag lika förundrad, förvånad.
Det blommar och växer överallt.
Att något så fantastiskt, vackert kan uppstå bara sådär. Inte för att det vill, inte för att någon säger åt det, bara för att.
Det bara blir. Bara finns.
Inte för att vara vackert eller tillfredsställa någon.
Det bara finns.
Helt galet.
Att det
kan
bli
så.
Lov!
Så var det lov. Otroligt skönt. Har spenderat i princip hela dagen, förutom fika, promenad, matlagning och lite pianospel med att läsa ut shantaram. Känns väldigt tomt och konstigt att den är slut...Den har liksom funnits där och velat bli utläst och nu är det slut. Men som jag slrev på bilddagboken: Den är liksom en vän jag haft sen i julas och nu kan vi inte riktigt umgås förrns jag tar upp kontakten. Alla i boken är mina vänner och jag komemr sakna dom. Jag vill vara med i deras liv. Men jag kommer ha den med mig, den betyder otroligt mycket, och jag kommer lära mig, och upptäcka nya saker varje gång jag läser den. Och det kommer bli många gånger. Läs den!!! Så sjutk bra...
Blir alltid så otroligt ressugen när jag läser den. Fast nu har jag vart det en längre tid, vill bara bort. Läsningen har bara förstärkt det ännu mer. Jag längtar ut!!! Just nu är det främst London, Rom och Paris som lockar men egentligen är det hela världen. Det känns som jag lever i en bubbla, vilket jag nog också gör. Det känns som det här inte är den verkliga världen. Vi lever som om det här var allt, men våra liv är en så otroligt liten del av alltet. Jag behöver mer! Jag vill bara åka, bara dra. Vart som helst. Se vart resan för mig.
Samtidigt är jag just nu väldigt lycklig här. Jag slits hela tiden mellan de två känslorna. Det går upp och ner men nu känner jag mig nästan desperat. Det kommer gå över, men det ända som egentligen lugnar mig är vetskapen om att jag snart kan göra allt det jag vill. Snart är gymnasiet slut och man är ute ur tryggheten, ute i den farliga, jobbiga friheten. Det är då man ska forma sitt liv, är det tänkt. Jag känner att jag kan skriva väldigt mycket om det här så det kommer nog ett separat inlägg någon gång snart. Typ imorrn.
Igår gjorde jag inte mycket annat än att åka hem, fika och sitta i solen och läsa. Otroligt varm och skön dag. Såg både nässelfjärilar och en citronfjäril och vid fikat kom det getingar och andra insekter. Helt underbart! Det är galet att man varje år glömmer hur underbar världen är på sommaren. Varje år blir jag lika överaskad över att det finns blommor i naturen och insekter som surrar, ljusa och varma kvälalr och vatten man kan bada i, haha. Lika underbart är det också varje gång. I fredags var det också otroligt varmt, iaf medans vi spelade pjäsen. Jag spelade ju inte på hela första akten så jag kunde sitta ute och skrämma folk med mitt fina, arga smink ;) Jag och finaste Tildur hittade en nyvaken, halv drogad humla i en massa vackra krokusar i gruset utanför diesel. Det var underbart. Picknicken var lite gråare men ack så mysig. Vi gör för lite sånt hörrni! Men nu är det vår, bättring!!
*JAG SKA DÖDA DIG KAPITALISTJÄVEL!!* Jag komemr sakna det haha. Men vi kommer alltid ha "kiss á la vatten paus" och bananerna. Fina minnen vi kan plocka fram och njuta av. Man har alltid roligare och är lyckligare i sina minnen.
Måste säga att jag aldrig trodde det skulle gå så bra för oss som det gjorde. På genrepet samma dag som premiären kände man att det kanske skulle gå, innan dess var det bara panik och ångest, haha. Det var sjukt kul, och för att vara en musikal omskriven och bearbetad av 120 elever i en gymnasie tvåa tycker jag att det blev riktigt bra!! Första föreställningen var, enligt Ida som filmade och därför såg alla i dess helhet, bäst och dom andra funkade. Jag tyckte iaf det var väldigt kul att vara statist, när man fick vara med, och dett var, trots all trötthet och panik, givande och mycket roligt att spela Laertes. Mina båda föreställningar gick riktigt bra, mina scener altså. Första blev det lite strul med myggan och andra glömde en sin replik, men annars gick det skit bra :)
Min passion för musikaler och sångläxan förut, en låt från Les miserables, gav mig tanken att jag kanske ska bli nästa Pernilla Wahlgren? Vad tror ni om det? Haha ;)
Ska försöka skärpa mig lite nu. Har haft min slappa, onyttiga period nu. Kom ju av mig helt med träningen när armen paja, gav upp nyttighets försöken samtidigt. Har verkligen inte orkat bry mig. Och det har varit skönt och bra, men nu känner jag i hela kroppen att det är dags för förändring. Jag är rastlös, jag vill träna, och jag vill inte ha mer socker. Egentligen vill jag det hela tiden, eller, det sockerberoende jag byggt upp vill det. Men inte jag. Jag är trött på skiten. För mig är det verkligen så att min kropp säger till mig vad den behöver. Har jag varit onyttig en längre tid blir jag sjukt sugen på frukt och grönsaker och annat utan överdrivet med fett och socker. Det går i vågor helt enkelt. Och nu är det dags.
Saknar min älskling. Dock har jag inte något jobbigt pokémon sug än ;) Trodde det skulle vara mycket värre efter den insnöning som skett i våra små skallar. Känner mig som världens omognaste nörd när vi sitter och snackar pokémon på bussen, haha. Goldine, goldiiiine!! xD
Vårt L-word beroende har däremot dämpats. Men vi måste kolla tillsammans Sara!!<3
Nu ska jag sussa, är fett trött.
Imorrn ska jag lämna cv till mataffärerna i byggden. Spännande!!
Later people
Blir alltid så otroligt ressugen när jag läser den. Fast nu har jag vart det en längre tid, vill bara bort. Läsningen har bara förstärkt det ännu mer. Jag längtar ut!!! Just nu är det främst London, Rom och Paris som lockar men egentligen är det hela världen. Det känns som jag lever i en bubbla, vilket jag nog också gör. Det känns som det här inte är den verkliga världen. Vi lever som om det här var allt, men våra liv är en så otroligt liten del av alltet. Jag behöver mer! Jag vill bara åka, bara dra. Vart som helst. Se vart resan för mig.
Samtidigt är jag just nu väldigt lycklig här. Jag slits hela tiden mellan de två känslorna. Det går upp och ner men nu känner jag mig nästan desperat. Det kommer gå över, men det ända som egentligen lugnar mig är vetskapen om att jag snart kan göra allt det jag vill. Snart är gymnasiet slut och man är ute ur tryggheten, ute i den farliga, jobbiga friheten. Det är då man ska forma sitt liv, är det tänkt. Jag känner att jag kan skriva väldigt mycket om det här så det kommer nog ett separat inlägg någon gång snart. Typ imorrn.
Igår gjorde jag inte mycket annat än att åka hem, fika och sitta i solen och läsa. Otroligt varm och skön dag. Såg både nässelfjärilar och en citronfjäril och vid fikat kom det getingar och andra insekter. Helt underbart! Det är galet att man varje år glömmer hur underbar världen är på sommaren. Varje år blir jag lika överaskad över att det finns blommor i naturen och insekter som surrar, ljusa och varma kvälalr och vatten man kan bada i, haha. Lika underbart är det också varje gång. I fredags var det också otroligt varmt, iaf medans vi spelade pjäsen. Jag spelade ju inte på hela första akten så jag kunde sitta ute och skrämma folk med mitt fina, arga smink ;) Jag och finaste Tildur hittade en nyvaken, halv drogad humla i en massa vackra krokusar i gruset utanför diesel. Det var underbart. Picknicken var lite gråare men ack så mysig. Vi gör för lite sånt hörrni! Men nu är det vår, bättring!!
*JAG SKA DÖDA DIG KAPITALISTJÄVEL!!* Jag komemr sakna det haha. Men vi kommer alltid ha "kiss á la vatten paus" och bananerna. Fina minnen vi kan plocka fram och njuta av. Man har alltid roligare och är lyckligare i sina minnen.
Måste säga att jag aldrig trodde det skulle gå så bra för oss som det gjorde. På genrepet samma dag som premiären kände man att det kanske skulle gå, innan dess var det bara panik och ångest, haha. Det var sjukt kul, och för att vara en musikal omskriven och bearbetad av 120 elever i en gymnasie tvåa tycker jag att det blev riktigt bra!! Första föreställningen var, enligt Ida som filmade och därför såg alla i dess helhet, bäst och dom andra funkade. Jag tyckte iaf det var väldigt kul att vara statist, när man fick vara med, och dett var, trots all trötthet och panik, givande och mycket roligt att spela Laertes. Mina båda föreställningar gick riktigt bra, mina scener altså. Första blev det lite strul med myggan och andra glömde en sin replik, men annars gick det skit bra :)
Min passion för musikaler och sångläxan förut, en låt från Les miserables, gav mig tanken att jag kanske ska bli nästa Pernilla Wahlgren? Vad tror ni om det? Haha ;)
Ska försöka skärpa mig lite nu. Har haft min slappa, onyttiga period nu. Kom ju av mig helt med träningen när armen paja, gav upp nyttighets försöken samtidigt. Har verkligen inte orkat bry mig. Och det har varit skönt och bra, men nu känner jag i hela kroppen att det är dags för förändring. Jag är rastlös, jag vill träna, och jag vill inte ha mer socker. Egentligen vill jag det hela tiden, eller, det sockerberoende jag byggt upp vill det. Men inte jag. Jag är trött på skiten. För mig är det verkligen så att min kropp säger till mig vad den behöver. Har jag varit onyttig en längre tid blir jag sjukt sugen på frukt och grönsaker och annat utan överdrivet med fett och socker. Det går i vågor helt enkelt. Och nu är det dags.
Saknar min älskling. Dock har jag inte något jobbigt pokémon sug än ;) Trodde det skulle vara mycket värre efter den insnöning som skett i våra små skallar. Känner mig som världens omognaste nörd när vi sitter och snackar pokémon på bussen, haha. Goldine, goldiiiine!! xD
Vårt L-word beroende har däremot dämpats. Men vi måste kolla tillsammans Sara!!<3
Nu ska jag sussa, är fett trött.
Imorrn ska jag lämna cv till mataffärerna i byggden. Spännande!!
Later people
Over and out
Så var det slut. Detta som vi arbetat, kämpat och slitit med hela terminen är nu över fär gott. Sorgligt men samtidigt väldogt skönt. Man är trött och slut i hela kroppen men det är trå¨kigt att aldrig mer få spela Laertes i vår underbara musikal. Det har varit väldigt kul, jobbigt, frustrerande och inspirerande. Kändes som Rytmusandan för en vecka var tillbaka, kändes som alla kom varandra så mycket närmare. Hoppas den kan finnas kvar även efter lovet. Det känns som det härsvetsade oss samman. Mys<3
Vi firade med cider och glass i vårvärmen. Tyvär hade det blivit lite molnigt men det var ändå varmt, i förmiddags var de galet!! Så himla skönt att sitta och känna solen värma på huden. Underbart.
Nu ska jag mysa med min älskling, kommer inte träffas på typ 3-4 dar nu :( Skriver mer imorrn eller på söndag, då är det lov!!
Fred, frid och flumm till er alla!!
Vi firade med cider och glass i vårvärmen. Tyvär hade det blivit lite molnigt men det var ändå varmt, i förmiddags var de galet!! Så himla skönt att sitta och känna solen värma på huden. Underbart.
Nu ska jag mysa med min älskling, kommer inte träffas på typ 3-4 dar nu :( Skriver mer imorrn eller på söndag, då är det lov!!
Fred, frid och flumm till er alla!!
The show must go on
Ännu en dag med rep över. Igår kändes det inte så där jätte bra måste jag säga, första aktens genomdrag flöt rätt bra men andra akten, som jag är med i, tog väldigt lång tid. Idag var det fortfarande förvirring, argumenterande och lite väl långa genomdrag, men det känns helt ok. Skulle blivit fett med övertid pga ljussättningen, tog forever, men som tur var tog micke en för laget och stannade med Malin så vi andra slapp, TACK!!! Mvg till dig. Höll på å go mental av att sitta inspärrad i den där mörka hålan utan luft, särskilt när det var världens vackraste vårkväll ute. Helt underbart var det när man väl kom ut. Glorious.
Igår var man minst lika trött, men då regnade det. Misstolka mig inte, det var ljuvligt. När Älsk och jag hade handlat och kom ut så duggade det och vi kom på hur länge sen det regnade. Det har bara vart snö och rusk, inget mysigt regn. Det var niiice. Kom hem typ ap sent, som man gör nu för tiden. Men man har ju inget att göra så de e helt ok. Kollade på L-word och pokémon-vilken överraskning va :p Idag blev det L-word igen till sen middag, mys, dusch och nu lite läggdags pokémon ;)
Imorrn är det då le grand premiére-spännande. Känns otroligt skönt att jag inte ska spela imorrn. Behöver bara va statist och ha kul, inte bekymra mig så mycket för om en massa andra kan sina repliker, ques mm. Lycka till till dom som spelar säger jag bara!
Skit samma. Jag ska ha kul. Det är ju bara en fis i rymden egentligen.
Idag är det 1a April. Ida och jag planerade ett litet prank, men de bidde inge. Som vanligt.
Känns som det nyss blev mars. Galet. Det går så fort. Som vanligt. Det rusar fram.
Även Chatarinas födelsedag idag, GRATTIS vännen!<3
Ett aprilskämt som blev av var dock den ökända Ipred lagen. HAHAHA! Ska man skratta eller gråta?
Nu måste ja kolla pokémon så jag kan sova sen så jag orkar imorrn.
(Btw, vi har hittat pokébollar!!! :D )
Puss och god natt!
Igår var man minst lika trött, men då regnade det. Misstolka mig inte, det var ljuvligt. När Älsk och jag hade handlat och kom ut så duggade det och vi kom på hur länge sen det regnade. Det har bara vart snö och rusk, inget mysigt regn. Det var niiice. Kom hem typ ap sent, som man gör nu för tiden. Men man har ju inget att göra så de e helt ok. Kollade på L-word och pokémon-vilken överraskning va :p Idag blev det L-word igen till sen middag, mys, dusch och nu lite läggdags pokémon ;)
Imorrn är det då le grand premiére-spännande. Känns otroligt skönt att jag inte ska spela imorrn. Behöver bara va statist och ha kul, inte bekymra mig så mycket för om en massa andra kan sina repliker, ques mm. Lycka till till dom som spelar säger jag bara!
Skit samma. Jag ska ha kul. Det är ju bara en fis i rymden egentligen.
Idag är det 1a April. Ida och jag planerade ett litet prank, men de bidde inge. Som vanligt.
Känns som det nyss blev mars. Galet. Det går så fort. Som vanligt. Det rusar fram.
Även Chatarinas födelsedag idag, GRATTIS vännen!<3
Ett aprilskämt som blev av var dock den ökända Ipred lagen. HAHAHA! Ska man skratta eller gråta?
Nu måste ja kolla pokémon så jag kan sova sen så jag orkar imorrn.
(Btw, vi har hittat pokébollar!!! :D )
Puss och god natt!
