Jag tänker-alltså bloggar jag.

Familjen är något rätt lustigt.

Man lever första delen av sitt liv tätt inpå varandra och man kan inte föreställa sig ett liv utan dom.

När man blir äldre, flyttar och växer ifrån varandra känns det jobbigt först och man saknar sin familj.

Man ser på tv hur familjemiddagar är jobbiga och man tänker att det aldrig kommer hända en själv.

Men gud vad jag är trött på min familj nu!!!

I början när jag hade flyttat saknade jag familjen sjukt mycket. 

Nu när man är van vid att sköta sig själv och ha mycket space längtar man självklart fortfarande hem ibland, men det blir en chock att helt plötsligt ha 5 (4 efter som brorsan aldrig är inne) människor tätt in på sig hela dagarna.

Jag blir galen! Jag orkar inte med dom. Jag behöver luft!

Nu när det är lov och alla är hemma är man ju tillsammans mer eller mindre konstant.

Mysigt först, nu: enerverande!

Sjukt less på farsan som vanligt, less på morsans sätt att vara ibland, less på syrran som är barnslig, less på brorsan som är som han är.

Fast syster har det vart trevligt å träffa, hon kan va väldigt gullig. Mysigt att vi kommit varann närmre...

Men om jag inte får komma härifrån snart kommer jag få nåt slags utbrott, antagligen på min käre far.

Känner att jag är på bristnings gränsen och redan överreagerar...

Ja e så jäkla glad att jag ska till älsk på nyår och stanna en vecka. Det känns lättare när ja vet att jag snart ska åka.

Och till nån som jag har saknat så mycket också <3

Idag var vi iaf på en liten familjetripp till uppsala. Det var väl kanske det som utlöste detta, kanske lite överdrivna, utbrott om min familj. Vi gick på stan, gick på bio och käkade middag. Lite påfrestande med en sån heldag, hemma kan man iaf dra sig undan..Men jag överdriver det lite också. Det var hyffsat trevligt.

Egentligen är jag väl bara fortfarande sur för att min käre far inte kunde låta bli att vara sjukt dryg och lägga sig i när jag skulle tända brasa. Kanske låter fånigt men just nu är jag som sagt lite på bristningsgränsen och tänder till rätt lätt...

Imorrn ska jag iaf packa, känns underbart. Sen bär det av till lilla tystberga ;)

So long långkalsong!