Pärlor
Juldagen. Så kallas den här dagen.
För mig innebär den slapp och seghet. Mys och lek med julklappar.
Så blev också denna juldag.
Ställde ingen väckarklocka igår utan sov tills jag vaknade, vilket var vid 11.
Jag sov 10 timmar, jag tror min kropp automatiskt väcker mig då, om jag inte är utmattad.
Sover sällan mer än 10 timmar. Vad nu det har för relevans..
Det har varit en vacker dag, en underbar, kall, snöig, solig, vinterdag.
Därför blev morgonen inte så seg. Jag var hyfsat pigg och så var de så fint väder så ja kände inte att ja kunde dega ihop riktigt. Blev nästa lite sur först, ja ville dega haha.
Men sen åkte vi upp till stugan och de va så himla vackert. Jag blev så glad och lycklig i hela själen.
Jag älskar när det är vinter.
Och då menar jag inte vinterhalvåret utan vintern! Dagar som den här.
Kallt, klart och snöigt.
Underbar solnedgång, och det gör inget att den är vid 4.
(vilket btw är ett framsteg, vintersolståndet har ju varit och vi går mot ljusare tider som min kära mor brukar säga)
Det är jobbigt när världen är så vacker att man bara vill behålla det ögonblicket för alltid. När man är uppfylld av den totala lycka endast naturens genuina skönhet kan ge och önskar att den aldrig ska försvinna.
Men jag har ett knep.
Jag tänker att jag gör ögonblicket, känslan, och det jag ser till en skinande pärla som jag sparar i mitt bröst. Jag bara insuper allt och bevarar det i mig istället för att försöka hålla det kvar. Bara upplever ögonblicket fullständigt.
Sen kan jag plocka fram den pärlan ibland, se på den och minnas. Känna den lyckan och harmonin.
Man måste plocka fram dom med jämna mellan rum så dom inte tynar bort. Men ibland kan man även finna en bortglömd skatt.
Jag har en skatt i mitt bröst.
Allt jag kan säga är: Granmon av Detektivbyrån.
Den säger allt.
Väl hemma från vår utflykt blev det fika och Napolen Dynamite. Måste ju kolla in julklapparna :)
Den var bra, inte riktigt som jag väntat mig dock. Måste nog se den igen för att kunna ta in.
Själv, så ja slipper ägna koncentration åt vad övriga tycker om den...
Sen högg jag in på Shantaram. En bok jag blev mycket glad över att få, har bara tjatat om den i några månader haha.
Hittills vet jag inte riktigt vad jag tycker om den.
Men den får mig då verkligen att vilja åka till Indien.
Indien har alltid fascinerat mig av någon anledning. Det är intressant det där, saker som har fascinerat en sen man var liten och fortfarande gör.
Att man kan längta så till ett ställe där man aldrig har varit.
Jag vill åka bort. Jag vill sticka. Jag vill vara fri.
Jag vill hanka mig fram runt vårt klot. Gå dit livet för mig.
Jag har alltid haft en längtan efter total frihet.
Att inte äga mer än jag kan bära utan problem.
Att inte ha något som håller mig tillbaka.
Kunna vara fullständigt impulsiv, leva på impuls.
Göra det man känner för.
Jag vill vara Jack i tTitanic.
Jag vill vara Gregory David Roberts, som skrivit Shantaram.
Jag vet att jag romantiserar och att sådan frihet kostar saker jag inte vet om jag vill ge upp.
Men jag är fullständigt övertygad om att en dag, om inte så lång tid, bär det av härifrån.
För en lång tid.
Bort.
Att resa bort för att hitta sig själv gör många.
En resa för att söka.
Uppleva för att lära känna sig själv.
Så skulle nog min resa bli.
Men jag känner att det är ganska puckat.
Sig själv sitter man fast med oavsett
åka iväg för att hitta hem
Det känns som att hitta sig själv kan man lika gärna göra hemma
Där man är
Söka i sig själv gör man där självet är.
Jag vet inte
Jag känner att den visdom jag söker, de saker jag funderar på, ligger på andra sidan av ett stort berg upplevelser och erfarenhet.
Det är saker det kommer ta många år, många resor och många vänner att komma på.
Sånt man vet när man kan ha distans till sitt liv.
Då vet man saker man önskar att man vetat förut.
Jag vill veta dom nu.
Jag vill känna dom nu.
Men för att veta måste man ha levt sitt liv och gjort sina misstag.
Utan dom skulle man ändå inte veta.
Moment 22?
På kvällningen blev det ännu mer Indien med filmen The Darjeeling limited, ännu en fin julklapp.
Mycket sevärd film, rekommenderas varmt.
Jag blev lite kär i en av snubbarna. Han såg ut lite som Ringo Starr när denne var mustachklädd och fin.
Jag vill också kunna ha skägg och mustach..orättvist.
Och gå runt med bar överkropp.
Tilda, du sa: det ska vi. <3
Om julaftonen skrivs det imorrn.
Kanske.
Time will show
Fred flummisar
Kommentarer
Trackback
