Jag tänker-alltså bloggar jag.

Så har då även jag, Stinsen, följt strömmen och skaffat mig en blogg. Kul för er!

En liten bild på mig dagen till ära.

Syftet med denna blogg är dock inte i första hand att underhålla som de flesta andra bloggar. Det här är ett sätt för mig att förhoppningsvis komma igång med och hålla uppe mitt dagboksskrivande. Eftersom min hjärna råkar vara uppbyggd så att tankar ständigt rusar omkring och geniala idéer blandas med allmänt överanalyserande av min vardag är dagboksskrivandet nästan ett måste för att jag ska kunna fungera (märk hur beskrivningen av mig låter som den perfekta bloggaren, iaf. enligt den uppfattning jag har fått av bloggvärlden. Något som jag för övrigt har noll koll på.) 

På den senaste tiden, eller månaderna, har dock mitt skrivande kommit sjukt efter och jag skriver bara ner tankar och idéer som känns väldigt viktiga eller smarta och resten sammanfattar jag med korta nyckelord. Det här känns lite jobbigt och jag får ångest av att tänka på att ta tag i saken, medan jag kan sitta å fördriva tid och skriva långa inlägg på bilddagboken utan problem. Då får jag ännu mer ångest över att dagarna går och jag får mer och mer att "skriva ikapp". Ganska puckat problem egentligen men ändock ett problem. Ganska stort sådant för mig. Ergo: jag behöver en knuff i ryggen. Eller något annat valfritt ni kan fantisera ihop som kan få mig att komma igång. Efter att ha läst lite artiklar om bloggandet har jag förstått att många lider av blogg prestationsångest för att dom vill tillfredsställa och behålla sina läsare. Den här pressen låter som det perfekta sättet för mig att få ändan ur vagnen. Jag tror dessutom att det hjälper mig att tänka att jag ska blogga istället för att jag ska skriva dagbok då jag är rätt övertygad om att en del av min mind barrier gällande skrivandet är starkt sammankopplat med just ordet dagbok.

Dessutom har jag upplevt ett visst förlöjligande av mitt dagboksskrivande och känner att det kanske är lite mera hippt i vårt moderna samhälle att ursäkta sig för att man ska blogga.

Här kan jag kanske få ner skrivandet till en lagom nivå, istället för den aldelens för utförliga beskrivning av min dag som det lätt blir. Det jag egentligen vill få ut är att kunna komma ihåg hur jag mådde, kände och tänkte och större viktiga händelser samt filosoferande och låtidéer mm. när jag är gammal och skrynklig. 

Det är roligt det här, egentligen, eftersom ett av mina motton är att ingenting egentligen spelar någon roll och att det verkligen inte spelar någon roll hurvida jag kan minnas allt jag gjort, känt och tänkt i mina dar. Men jag vet ändå hur kul och utvecklande det kan vara att kunna se tillbaks på hur det faktiskt va förut. Minnet brukar ju tendera att bli lite snett och vridet med tiden och saker falla bort.

Hur som haver skorna skaver. Skriva är ändå något jag faktiskt vill och finner utvecklande så det tänker jag göra och därmed pasta. Om det spelar roll eller inte spelar då rakt ingen roll.

Tänkte avsluta med att nämna att trots att jag liknat den här bloggen vid en dagbok så kommer ni inte att hitta särskilt mycket snuskiga detaljer om mitt privatliv eller människor runt omkring mig. Tror jag. Men det kanske jag inte skulle ha sagt? Haha.

Denna blogg kommer iaf. med stor säkerhet mest innehålla saker som är intressanta för mig och dom som känner mig. Jag är ju inte ute efter någon stor fanskara direkt, som vissa andra, haha.  

Nu känner jag flera potentiella inlägg bubbla upp inom mig och att det är dags för en avslutning på detta. Någon närmare presentation av mig får ni inte nu. Kanske att det kommer i framtiden, life will tell.

Puss på alla gullrumpor därute.