Lov!
Så var det lov. Otroligt skönt. Har spenderat i princip hela dagen, förutom fika, promenad, matlagning och lite pianospel med att läsa ut shantaram. Känns väldigt tomt och konstigt att den är slut...Den har liksom funnits där och velat bli utläst och nu är det slut. Men som jag slrev på bilddagboken: Den är liksom en vän jag haft sen i julas och nu kan vi inte riktigt umgås förrns jag tar upp kontakten. Alla i boken är mina vänner och jag komemr sakna dom. Jag vill vara med i deras liv. Men jag kommer ha den med mig, den betyder otroligt mycket, och jag kommer lära mig, och upptäcka nya saker varje gång jag läser den. Och det kommer bli många gånger. Läs den!!! Så sjutk bra...
Blir alltid så otroligt ressugen när jag läser den. Fast nu har jag vart det en längre tid, vill bara bort. Läsningen har bara förstärkt det ännu mer. Jag längtar ut!!! Just nu är det främst London, Rom och Paris som lockar men egentligen är det hela världen. Det känns som jag lever i en bubbla, vilket jag nog också gör. Det känns som det här inte är den verkliga världen. Vi lever som om det här var allt, men våra liv är en så otroligt liten del av alltet. Jag behöver mer! Jag vill bara åka, bara dra. Vart som helst. Se vart resan för mig.
Samtidigt är jag just nu väldigt lycklig här. Jag slits hela tiden mellan de två känslorna. Det går upp och ner men nu känner jag mig nästan desperat. Det kommer gå över, men det ända som egentligen lugnar mig är vetskapen om att jag snart kan göra allt det jag vill. Snart är gymnasiet slut och man är ute ur tryggheten, ute i den farliga, jobbiga friheten. Det är då man ska forma sitt liv, är det tänkt. Jag känner att jag kan skriva väldigt mycket om det här så det kommer nog ett separat inlägg någon gång snart. Typ imorrn.
Igår gjorde jag inte mycket annat än att åka hem, fika och sitta i solen och läsa. Otroligt varm och skön dag. Såg både nässelfjärilar och en citronfjäril och vid fikat kom det getingar och andra insekter. Helt underbart! Det är galet att man varje år glömmer hur underbar världen är på sommaren. Varje år blir jag lika överaskad över att det finns blommor i naturen och insekter som surrar, ljusa och varma kvälalr och vatten man kan bada i, haha. Lika underbart är det också varje gång. I fredags var det också otroligt varmt, iaf medans vi spelade pjäsen. Jag spelade ju inte på hela första akten så jag kunde sitta ute och skrämma folk med mitt fina, arga smink ;) Jag och finaste Tildur hittade en nyvaken, halv drogad humla i en massa vackra krokusar i gruset utanför diesel. Det var underbart. Picknicken var lite gråare men ack så mysig. Vi gör för lite sånt hörrni! Men nu är det vår, bättring!!
*JAG SKA DÖDA DIG KAPITALISTJÄVEL!!* Jag komemr sakna det haha. Men vi kommer alltid ha "kiss á la vatten paus" och bananerna. Fina minnen vi kan plocka fram och njuta av. Man har alltid roligare och är lyckligare i sina minnen.
Måste säga att jag aldrig trodde det skulle gå så bra för oss som det gjorde. På genrepet samma dag som premiären kände man att det kanske skulle gå, innan dess var det bara panik och ångest, haha. Det var sjukt kul, och för att vara en musikal omskriven och bearbetad av 120 elever i en gymnasie tvåa tycker jag att det blev riktigt bra!! Första föreställningen var, enligt Ida som filmade och därför såg alla i dess helhet, bäst och dom andra funkade. Jag tyckte iaf det var väldigt kul att vara statist, när man fick vara med, och dett var, trots all trötthet och panik, givande och mycket roligt att spela Laertes. Mina båda föreställningar gick riktigt bra, mina scener altså. Första blev det lite strul med myggan och andra glömde en sin replik, men annars gick det skit bra :)
Min passion för musikaler och sångläxan förut, en låt från Les miserables, gav mig tanken att jag kanske ska bli nästa Pernilla Wahlgren? Vad tror ni om det? Haha ;)
Ska försöka skärpa mig lite nu. Har haft min slappa, onyttiga period nu. Kom ju av mig helt med träningen när armen paja, gav upp nyttighets försöken samtidigt. Har verkligen inte orkat bry mig. Och det har varit skönt och bra, men nu känner jag i hela kroppen att det är dags för förändring. Jag är rastlös, jag vill träna, och jag vill inte ha mer socker. Egentligen vill jag det hela tiden, eller, det sockerberoende jag byggt upp vill det. Men inte jag. Jag är trött på skiten. För mig är det verkligen så att min kropp säger till mig vad den behöver. Har jag varit onyttig en längre tid blir jag sjukt sugen på frukt och grönsaker och annat utan överdrivet med fett och socker. Det går i vågor helt enkelt. Och nu är det dags.
Saknar min älskling. Dock har jag inte något jobbigt pokémon sug än ;) Trodde det skulle vara mycket värre efter den insnöning som skett i våra små skallar. Känner mig som världens omognaste nörd när vi sitter och snackar pokémon på bussen, haha. Goldine, goldiiiine!! xD
Vårt L-word beroende har däremot dämpats. Men vi måste kolla tillsammans Sara!!<3
Nu ska jag sussa, är fett trött.
Imorrn ska jag lämna cv till mataffärerna i byggden. Spännande!!
Later people
Blir alltid så otroligt ressugen när jag läser den. Fast nu har jag vart det en längre tid, vill bara bort. Läsningen har bara förstärkt det ännu mer. Jag längtar ut!!! Just nu är det främst London, Rom och Paris som lockar men egentligen är det hela världen. Det känns som jag lever i en bubbla, vilket jag nog också gör. Det känns som det här inte är den verkliga världen. Vi lever som om det här var allt, men våra liv är en så otroligt liten del av alltet. Jag behöver mer! Jag vill bara åka, bara dra. Vart som helst. Se vart resan för mig.
Samtidigt är jag just nu väldigt lycklig här. Jag slits hela tiden mellan de två känslorna. Det går upp och ner men nu känner jag mig nästan desperat. Det kommer gå över, men det ända som egentligen lugnar mig är vetskapen om att jag snart kan göra allt det jag vill. Snart är gymnasiet slut och man är ute ur tryggheten, ute i den farliga, jobbiga friheten. Det är då man ska forma sitt liv, är det tänkt. Jag känner att jag kan skriva väldigt mycket om det här så det kommer nog ett separat inlägg någon gång snart. Typ imorrn.
Igår gjorde jag inte mycket annat än att åka hem, fika och sitta i solen och läsa. Otroligt varm och skön dag. Såg både nässelfjärilar och en citronfjäril och vid fikat kom det getingar och andra insekter. Helt underbart! Det är galet att man varje år glömmer hur underbar världen är på sommaren. Varje år blir jag lika överaskad över att det finns blommor i naturen och insekter som surrar, ljusa och varma kvälalr och vatten man kan bada i, haha. Lika underbart är det också varje gång. I fredags var det också otroligt varmt, iaf medans vi spelade pjäsen. Jag spelade ju inte på hela första akten så jag kunde sitta ute och skrämma folk med mitt fina, arga smink ;) Jag och finaste Tildur hittade en nyvaken, halv drogad humla i en massa vackra krokusar i gruset utanför diesel. Det var underbart. Picknicken var lite gråare men ack så mysig. Vi gör för lite sånt hörrni! Men nu är det vår, bättring!!
*JAG SKA DÖDA DIG KAPITALISTJÄVEL!!* Jag komemr sakna det haha. Men vi kommer alltid ha "kiss á la vatten paus" och bananerna. Fina minnen vi kan plocka fram och njuta av. Man har alltid roligare och är lyckligare i sina minnen.
Måste säga att jag aldrig trodde det skulle gå så bra för oss som det gjorde. På genrepet samma dag som premiären kände man att det kanske skulle gå, innan dess var det bara panik och ångest, haha. Det var sjukt kul, och för att vara en musikal omskriven och bearbetad av 120 elever i en gymnasie tvåa tycker jag att det blev riktigt bra!! Första föreställningen var, enligt Ida som filmade och därför såg alla i dess helhet, bäst och dom andra funkade. Jag tyckte iaf det var väldigt kul att vara statist, när man fick vara med, och dett var, trots all trötthet och panik, givande och mycket roligt att spela Laertes. Mina båda föreställningar gick riktigt bra, mina scener altså. Första blev det lite strul med myggan och andra glömde en sin replik, men annars gick det skit bra :)
Min passion för musikaler och sångläxan förut, en låt från Les miserables, gav mig tanken att jag kanske ska bli nästa Pernilla Wahlgren? Vad tror ni om det? Haha ;)
Ska försöka skärpa mig lite nu. Har haft min slappa, onyttiga period nu. Kom ju av mig helt med träningen när armen paja, gav upp nyttighets försöken samtidigt. Har verkligen inte orkat bry mig. Och det har varit skönt och bra, men nu känner jag i hela kroppen att det är dags för förändring. Jag är rastlös, jag vill träna, och jag vill inte ha mer socker. Egentligen vill jag det hela tiden, eller, det sockerberoende jag byggt upp vill det. Men inte jag. Jag är trött på skiten. För mig är det verkligen så att min kropp säger till mig vad den behöver. Har jag varit onyttig en längre tid blir jag sjukt sugen på frukt och grönsaker och annat utan överdrivet med fett och socker. Det går i vågor helt enkelt. Och nu är det dags.
Saknar min älskling. Dock har jag inte något jobbigt pokémon sug än ;) Trodde det skulle vara mycket värre efter den insnöning som skett i våra små skallar. Känner mig som världens omognaste nörd när vi sitter och snackar pokémon på bussen, haha. Goldine, goldiiiine!! xD
Vårt L-word beroende har däremot dämpats. Men vi måste kolla tillsammans Sara!!<3
Nu ska jag sussa, är fett trött.
Imorrn ska jag lämna cv till mataffärerna i byggden. Spännande!!
Later people
Kommentarer
Postat av: Ullis
Tack! Det känns bra ;). Ja ja e i sthlm nu. åker hem på onsda dock..:)
Trackback
