Ännu en dag till historien

Så har man gått första riktiga skoldagen i nya skolan.
Det känns väldigt bra. Ljusa, luftiga klassrum gör att det känns som man orkar mer. Balkongerna i love.

Måste säga att allt känns allmänt väldigt bra.
Det är som att jag inte kan inse några som helst problem.
Läxor, prov mm som börjar pocka på uppmärksamhet orkar jag inte tänka på.
Jag bara glider. Tar saker som dom kommer, tänker inte så mycket på framtiden, det löser sig alltid.
Jag tror att jag nu, och gjorde under lovet, lever efter det fullt ut.
Har jobbat på det hela höstterminen och nu går det liksom per automatik.
Det kan ju ha att göra med att man inte känner att man har några rutiner överhuvudtaget än.
Rutiner kan vara bra och skönt för man slipper tänka så mycket, men dom kan också göra att man fastnar i mönster.
När man inte vet hur dagen kommer att se ut(det gör man ju iofs aldrig, men när den är svårare att förutse om man säger så)
gör det att man lever mer i nuet. Det känns väldigt bra. Väldigt skönt.

Men just nu är jag väldigt trött vilket leder till att jag inte vet riktigt hur jag känner mig...haha.

Nu ska jag se Med solen i ögonen om Lars Winnerbäck på 1an och fortsätta min årssammanfatning :)

God natt världen, glid i frid!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0