Jag tänker-alltså bloggar jag.

Titeln syftar till mina never ending updates samt den fantastiska reklamen för Edet toalett papper som lyser upp min och alla andra svenskars tillvaro framför tv:n. hur snygg, cool och smart är inte den liksom?

Det känns ju verkligen så, som en never ending story. Skita måste alla liksom...

där har dom tänkt till dom små reklam mupparna!

I måndags fick jag besök av mina kära vänner Emilia och Vicki. Det var ytterst trevligt, särskilt som jag inte sett Vicki sen i somras. Känns som en evighet sen nu..

Alltid lika kul att träffa gammla polers. Gammal kärlek rostar aldrig brukar man ju säga och jag tror verkligen att vi alltid kommer hålla kontakten. Vi vet för mycket om varandra och har upplevt mer eller mindre hela grundskolan tillsammans. Ingen annan kan förstå den delen av oss själva som vi gör hos varandra.

Det spelar ingen roll hur länge sen det var vi träffades, det känns aldrig konstigt eller konstlat, vi hittar varann direkt. Ni känns som mina syskon<3

Det var tänkt att flera skulle ses på kvällen men som vanligt rann det ut i sanden, och det var nästan lika bra för ja var så sjukt trött då..

Träffade ändå Jossa och Linne dan efter på konserten, mkt trevligt!

Efter mitt lite nedlåtande, ironiska inlägg på bdb känner jag att jag kanske måste ge Magnus Bäcklund och Janne Schaffer lite upprättelse.

Magnus var en otroligt, som det verkade, sympatisk och trevlig person. Urgullig faktiskt.

Dessutom har han faktiskt en fantastisk röst, synd att han slösar den på sliskig power pop som inte uppskattas överdrivet i mina små öron..

Lilla Janne tyckte jag först verkade lite arrogant, tänkte usch för honom. Men det kanske bara var för att jag vet hur känd och bra han är? Sen tyckte jag iaf att han var en mysig farbor och en jääääääääääädrans duktig gitarrspelare. Om ingen visste det..Blev rätt impad. Inte för att jag kan så jätte mycket om att spela elgitarr och solon och sånt men man märker ju direkt att han är grym. Konstit annars kanske iofs. eftersom han har spelat sen han var liten.

---

Igår var jag rätt seg igen. Skulle följt med far och bror upp till Toften och kört bil på isen men sen skulle en av Eriks polare med å då kändes de väl inte så jätte kul..Fast egentligen är det nog bara en ursäkt för att ja inte pallade.

Men jag latade mig inte iaf. Jag var med min kära mor och sprang ärenden i 1 timme.

Upp till morfar, köpte nya tofflor till honom, tillbaks för å lämna dom och sen till affären.

Lite akward moment där i affären. Träffade en forna plågoande, vi kallar henne E så vet vissa vem det är, ni andra behöver inte veta. Hon och plågoande jr var bakom oss i kön hela tiden och packade i varor samtidigt, precis bredvid mig. Kändes sjuuukt konstigt.

Människan vågade inte ens titta på mig. Vet inte om jag ska ta det som något bra eller dåligt.

Hade bara velat att vi kunde titta på varann som normala människor, så jag fick veta om det var slut på idiotin, om hon fortfarande hatar mig eller inte.

Var bättre förberedd den här gången dock, Träffade henne på gatan i stockholm innan jullovet och fick en chock.

Kunde verkligen inte titta på människan. Hade inte sett henne på säkert 1 1/2 år och helt plötsligt var hon där.

Ångrar att jag inte mötte hennes blick då och kände att jag nu fick tillfälle och jag sökte ögonkontakt flera gånger men som sagt vågade människan inte titta tillbaks. Synd måste jag säga.

Skrev förut att jag ville veta om hon fortfarande hatar mig, men det måste jag säga att jag egentligen aldrig tror hon gjorde det. Föraktade mig, ja. Men hatade? Nej.

hade hon och dom andra osäkra själarna hatat mig hade dom inte vänt bort blicken och krupit ihop som fega hundar(fast hundar är ju inte fega egentligen. Dumt uttryck..) varje gång dom mötte mig ensamma.

Allt jag vill är att sluta fred och stryka ett streck över allt, men så länge dom inte vågar titta på mig blir det lite svårt...

Synd för dom helt enkelt!

Peace mtf!