Jag tänker-alltså bloggar jag.

Alltså, jag har tänkt en del på det här med mitt bloggande. Jag känner att jag har kört fast lite i "Och sen hände det..sen gjorde jag det..." träsket. Vad spelar det för roll? Fast det är ju kul att minnas också. Vad man gjorde. Vad som hände. Men det jag vill minnas är hur jag kände! Vad jag tänkte.
Lite sånt kommer ju med så klart. Om det var kul eller tråkigt. Om jag var glad eller ledsen.
Men just nu till exempel. Just nu vet jag inte vad det är med mig. Om det är förylningen eller vad som är grejjen. Kanske är det det här med körkortet. Tycker mest det är jobbigt nu. Vet inte varför men tanken på körlektion ger ett visst mått av ångest. Jag orkar inte plugga teori. Bajs.
Just nu är det världens vackraste sommardag. Varför är jag inte ute i solen? Jag vet inte.
Det känns som jag inte kan vara glad.
Som jag inte kan uppskatta allt. Sommaren.
Jag vill bara fly från den just nu, och ändå vill jag egentligen inget hellre än att bara sola och bada. Inte tänka på nånting.
Men jag tänker alltid på vad jag måste göra.
Varför kan jag inte slappna av?
Varför kan jag inte njuta?
Jag blir galen.

Det känns som jag har så mycket musik och kreativitet inom mig men den kommer inte ut. Jag orkar inte släppa fram den. Fast jag vill inget hellre.
Bara vara ensam, inte ha nåt att göra, bara vara.

Jag tror det började redan första dagen hemma på sommarlovet.
Ville att den där hyperaktiva glädje "nu har jag lov" känslan skulle infinna sig.
Men det gjorde den inte.
Så jag tvingade fram den.
Istället för glad och sprallig med massor av energi som bara längtar efter att göra saker
blev det istället en massa tvång.

Vad är mitt problem?
Jag vet inte.