Fan.
Fan vad jobbigt allt blev då. Lotta ringde mig, hon och Pia har fått ett pris och ska vara med i morgon soffan. Dom undrar om jag vill vara med. Det vill jag inte. På nåt plan vill jag väl, men mest känns det bara jobbigt. Ingen verkar förstå varför.
Jag har inte mått så bra, på hela den här terminen. Allt har bara känts så jävla jobbigt och värdelöst. Nu är det äntligen lov och jag har allting planerat och jag ska vara hemma och hos Ida och ta det lugnt. I mitten en fest på en kryssning. Bra. Äntligen hemma i våla igen, trött och slut. Vaknade imorse glad, riktigt glad och mådde riktigt bra. Sen kommer det här och allt tippas på ända. Jag orkar inte. Jag orkar inte vara duktig och ställa upp på allt och ta chansen och leva medans jag är ung.
Kanske att jag gör det om Ida får följa med. Jag orkar inte själv. Jag skiter i om jag aldrig mer får komma hem till henne(Idas mammas hot om jag inte ställer upp...). Det fattar jag väl att alla tycker jag är dum i huvet, men är det inte mitt beslut?
Fan.
Kommentarer
Postat av: Annie
Stina, jag tycker faan INTE att du är dum om du inte är med. Jag vet precis hur sånt där känns och jag förstår faktiskt verkligen. Om du är med, kom ihåg att göra det för din egen skull, för att du vill, inte för att någon annan vill. I såna fall kan väl alla dom ta och åka dit själva och va med, då skulle dom nog skrika lite mindre. Det är så lätt att säga åt andra vad dom ska göra, men när det gäller en själv blir det inte likadant
Postat av: Stinsen själv
Tack annie<3
Trackback
