Om kontroll.
När man var liten ramlade man hela tiden.
Ens kropp var inte under total kontroll av hjärnan.
Missbedömningar.
Distraktioner.
När man var liten föll man handlöst.
Reste sig och borstade bort smutsen.
Kanske grät, ofta mer av chock än av smärta.
Ibland av både och.
Det gick alltid över fort.
Man faller aldrig längre.
Fysiskt.
Vi tappar aldrig kontrollen.
Ibland
är vi nära.
Men vi återfår balansen.
Så.
När det händer
det otänkbara
att vi faller handlöst
mot marken
Ser den komma i rasande fart.
Hinner tänka tusen tankar
och
ingenting
kan det ändra allt.
Man hade glömt att man inte är osårbar.
Att även en vuxen kan falla handlöst
mot marken.
Som ett barn.
Igen.
Det finns inom oss.
Vi måste bara våga
förlora
kontrollen.
Kommentarer
Postat av: matilda
som vi pratade om. farcinerande
Trackback
